ja, gud, jag orkar knappt blogga. men nu kör vi. igår drog jag och Fanny och Garance (de två fanska tjejerna som bor i lägenheten) till Lucca. det tar 1 timma och 20 minuter med tåg. på tåget dit satt det en urgullig gammal man som började småprata med mej, så jag småpratade tillbaka. han var från firenze och spelade mandolin. när han efter en stunds konverserande lite försiktigt frågade om jag kanske ville ta en kaffe någongång i stan, blev jag i vanlig ordning fruktansvärt misstänksam och tyckte att det var jobbigt, men då jag inte ville såra denne urgullige mans känslor och jag tänkte att det kanske bara var mina gamla vanliga svenska misstankar som var i farten så sade jag ja och så byttes det nummer. ja, jag vet vad ni tänker. att jag är naiv och att detta är någon snubbehummer. men. jag är alltid bra på att känna av ifall så är fallet. och jag kände absolut ingenting av sorten när vi pratade. jag tror helt uppriktigt att han är en vänlig gammal man som tycker om att prata med folk. dock förändrar det inte faktumet att jag i största allmänhet tycker att det är obekvämt att ta en fika med någon jag inte känner, såvida denna någon inte är någon jag är attraherad av vill säga. vilket ju inte är fallet med denna person. så. när han ringde idag så svarade jag inte. och okej, jag måste erkänna, att det även var lite på grund av att jag blev illa till mods när min italienska lärare tyckte att det var märkligt. men på ricko. en av de franska tjejerna satt och lyssnade när vi pratade och höll med om att han var hur gullig som helst. som en liten morfar liksom.
men okej. Lucca allafall. urvackert. som alla platser jag sett i hela Toscana. speciellt nu när alla träd är gröna och blommorna har blommat ut. det har känts bisarrt att jag nu i tre veckor har legat på terassen och liksom, solat och svettats. det är som det är sommar i sverige. och ja. det är ju ganska fantastiskt. jag bara fasar för hur den riktiga värmen kommer att bli om jag tycker att det här är lite på gränsen. alla har ju sagt att det blir 40 grader i florens på somrarna. jag vet inte om jag kommer att palla.
i stan hyrde vi hursomhelst cyklar och cyklade runt hela staden, som är en väldigt enkel grej att göra då det finns en slags mur som cirkulerar hela plejset. otroligt. det är så ofta nu som jag verkligen måste påminna mej själv om vilken semester det här egentligen är. okej, jag måste gå upp tidigt varje morgon för att befinna mej i skolan 4 timmar om dagen men alltså. folket i skolan är skitroliga och jag vet ju att jag skulle bli galen utan att ha någonting att göra. det är ju bara synd att jag hatar tidiga morgnar så mycket.
italienskan går bättre också. nu har jag inga problem med att få fram det jag vill säga, bara det att det kanske tar tid och det inte blir helt korrekt. just nu håller vi på med en form som heter "condizionale" (det är fan otroligt hur många olika tempus de har.) vilket innebär att man pratar om något man "skulle vilja" eller "skulla kunna" göra. typ. "jag skulle vilja ha en kaffe". men det blir ett sånt jävla casino i huvet när dom ska blanda in detta fast i passato, och sedan lägga till "futuro anteriore" vilket innebär typ "när jag har läst klart den här boken så ger jag den till dig" och blanda in lite vanlig framtid i det. buäähhh. men men. det är ju åtminstone svårt för alla och inte bara för mig.
