sen sist

jag vet inte riktigt varför jag trodde att jag skulle tycka om sill här i italien när jag inte tycker om sill hemma. ok. mammas hemmagjorda är skitgod men asså... abba's senapssill? vad tänkte jag på?

idag skrattade jag så att jag bokstavligt talat grät i skolan. jag SNYFTADE. guud. vi pratade om vad "rövslickare" (nån som smörar, alltså) heter på italienska, vilket vår lärare lite smått motvilligt informerade om oss. sedan började mina klasskompisar, utan att jag riktigt hängde med, prata om själva rövhålet (fråga mej inte varför) varpå jag efter att jag hajat vad de snackar om utbrister på engelska "too far, too far!!". när jag sedan kommer ihåg att det är strikt förbjudet att snacka engelska i klassrummet vänder jag mej till min lärare och säger orden för "too" och "far" på italienska. bara det att min lärare uppfattade att jag sade "troppo lungo" angående ett rövhål. därefter ser hon så chockad ut och brister ut i ett sånt gapskratt (det finns få saker som får mej att skratta så mycket som just skratt) att jag alltså börjar skratta så att det till slut sprutar tårar. och det hela blev inte bättre av att Bill sedan försökte få en förklaring på varför det på italienska heter "sheep-style" istället för "doggy-style". herregud. jag börjar fortfarande skratta när jag ser min lärare framför mej.

150 bast

idag fyller italien år. 150 år för att vara exakt. en barnrumpa till land, men... det är ju förstås bara sedan italien enades som detta refererar till. allafall. igårnatt innebar detta festligheter över gator och torg i hela stan (landet, förmodligen) som jag inte deltog i. jag var aptrött sedan dagen innan, hade en elak huvudvärk och visste att trots att alla andra var lediga idag så hade min skola öppet. skitkul. hade ju faktiskt varit festligt att delta lite. är skitrött idag igen för inte bara glömde Tobias här hemma sina hemmanycklar och kom buzzande klockan 3 på morgonen (på ringklockan, alltså) vilket betydde att jag blev tvungen att kliva upp och släppa in honom, utan som om detta inte vore nog, så ringde nåt jävla fylle-as på klockan ca. 1 timma senare. bara att jag först inte fattade att det var ett fylle-as utan trodde att det var någon av de andra som också hade glömt sina nycklar. skittrött och sur tryckte jag på öppna-knappen och väntade på att höra ifall någon kom. ingen kom. gick och lade mej igen. BZZZZZZZZZZRRRRRRR. jaha. upp igen. trycker hårt som fan på öppna-knappen eftersom den ibland inte fungerar. öppnar dörren för att höra ifall någon kommer in. ingen. BZZZZZZZZZZRRRRRRRRRR. blir så jävla helvetes arg alltså. alla som nångång råkat väcka mej mitt i natten vet vad jag snackar om. hör hur något förmodat fylle-as står och leker skiten ur ringknapparna till alla lägenheter i huset nere på gatan.

men medan detta hände och jag var så fruktansvärt arg, så gottade jag mej i en grej: vi har en galning till vaktmästare i det här huset. han är en alkoholiserad, bitter gammal tjurgubbe som bor i något slags litet hål till lägga. han har t.ex skrikit mej i nyllet om att jag smäller i porten när jag stänger den. "DEVI CHIUDERE COSÌ, HAI CAPITO? HAI CAPITO BENE?!" alla fall. efter ett tag tystnade detta ringande. och jag vet varför.

tanti auguri italia! (i skolan skålade vi för ett italien fritt från berlusconi.)

godnatti

älskar fortfarande mitt nya rum. kom precis på att just nu, eller snarare imorgon, är jag exakt halvvägs på det här halvåret. känns fasen jättekonstigt. tycker att jag precis kom hit. alltså på ricko. nåja. nu är det allafall skönare här, 16-17 grader om dagarna. fast det har regnat de senaste typ 5 dagarna. lite segt. meeen. nästa vecka, om dom inte blåljuger oss upp i hela nyllet, ska det bli tjuuugo grader eller mer. hejaaaa!

heeja mej

nu har jag slagit näven i bordet och bestämt att det är endast italienska i huset. ingen mera engelska. om jag absolut inte vet hur man säger någonting på italienska kan jag förklara ordet på engelska och så kan de andra i sin tur förklara på italienska. nu jävlar.

har f.ö. bytt rum idag. så jävla nöjd. gud vad jag älskar mitt nya rum. skitmysigt och fint och öppet och ljust. och den nya spanska tjejen är hur gullig som helst. älskar henne redan. nu ska jag lägga mej och läsa lite ur den hemliga historien. den har precis blivit väldigt freaky.

ja?

ja, och vad var det första min rumskompis gjorde när internet återvände efter 3 dagars uppehåll? jajemän. rap futuristico.

förresten ska jag byta ner mig

till ett av dom mindre singelrummen. då måste jag dela badrum med resten men ärligt talat så tycker jag inte att det rummet jag har nu riktigt är värt 4.000 spänn i månaden. plus ca. 50€ för räkningar. visst, ett eget badrum är underbart men. ca. 3 månader kan jag nog stå ut med att dela. dessutom har jag börjat hata att taket är som det är över sängen. och... det är liksom inte mysigt. för stort för en person och blir aldrig riktigt ljust. nä. blir bättre såhär. vet bara inte riktigt när bytet kommer att ske. vi får se.