jag gillar att organisera grejer. veta vad som komma skall och exakt hur det ska gå till. jag gillar inte att inte ha framtiden klar för mej. jag börjar t.ex redan nu, i slutet på februari (eller, början av mars kan man ju i princip säga), fundera över vad jag ska göra till hösten, och då jag inte tror att jag kommer in på det programmet jag vill i linköping så börjar jag redan planera för att jobba i ett år tills jag kanske kommer in. alltså serri. vad är det för fel på mej? är jag också manisk ibland eller? fast. det är ju produktivt liksom. jag gööör ju nånting. eller?
hur som. programmet jag vill läsa i linköping är samma som hannih har varit borta i 3 år och läst. lite ironiskt för jag har beklagat mej över att hon varit borta så länge. allafall. det är personal och arbetsvetenskap. HR alltså. tror det passar mej utmärkt. man får ju... organisera. om man vill. okej, nu känner jag mej lite galen, men äh.
söndag 27 februari 2011
lördag 26 februari 2011
den här Kissie
jag har faktiskt aldrig läst några av bloggarna som alla tjatar om hela tiden. brudbloggarna alltså. blodinbella kenza kissie osv osv i all oändlighet. det har aldrig riktigt intresserat mej. inte ens som underhållning alltså. förrän nu. och det gör ont i mej, för det är den här Kissie. ja, det är sant. och jag önskar att det inte vore det men... hur mycket hon än påstår att Kissie är en fiktiv person som inte finns på riktigt, så har jag så himla svårt att tro att någon vid sina sinnens fulla bruk väljer att se ut såhär. och då är det när hon tydligen inte har något smink på sej. för då ser hon ut såhär.
och visst, det är ju toppen att hon upplyser alla i tidningar om att Kissie inte är på riktigt och att det är "väldigt mycket ironi" i alltihopa, men. skönhetsoperationer och hetsbantning är ju inte så himla ironiskt alltså. det är ganska påtagligt. men visst. underhållande.
och visst, det är ju toppen att hon upplyser alla i tidningar om att Kissie inte är på riktigt och att det är "väldigt mycket ironi" i alltihopa, men. skönhetsoperationer och hetsbantning är ju inte så himla ironiskt alltså. det är ganska påtagligt. men visst. underhållande.
dimmi!
det är svårt att beskriva kylan i mitt rum på morgnarna. det är svårt för att det räcker inte på långa vägar att bara berätta att det är iskallt (jag är helt säker på att det är högst 15 grader här inne) - det är iskallt och dessutom har man ju lägre temp i kroppen och allt det där tidigt på morgonen. men inte nog med det, så avskyr jag, innerligt, att stiga upp tidigt på morgnarna. alltså vi talar djup depression i säkert 10 minuter efter att jag ställt mej upp. och då har jag inte ens tagit med kylan i beräkningen än. därför att, inte nog med att jag är så jävla arg på livet precis när jag måste gå upp, det är också så kallt att jag bokstavligt talat får ont i själen. alltså. det gör fysiskt ont. när jag råkar ha armen utanför täcket så skulle jag lika gärna kunna sticka ner den i snö. tänk kylan man känner när man fryser inomhus och sedan måste gå ut i minusgrader. men inomhus. utan kläder på sej. och så är du tvungen att ta på dej kläder som är lika kalla som den här luften. för din kropp är ju trots allt lite varmare än 15 grader. det är tortyr. faktiskt så jobbigt att jag nu sedan igår sagt till mej själv att detta är omänskligt och att jag därför tänker skita i att mitt portabla element är svindyrt och faktiskt ha på det i ca. 30 minuter på morgnarna så att jag iallafall kan få sätta på mej varma kläder. känns som ett bra beslut.
i övrigt går det fortfarande bra här. jag tror att jag på äldre dar (HEHE) börjat få lite PMS. jävligt otrevligt. men italienskan fortsätter att gå framåt. nu känner jag mej mer bekväm med att prata. inte helt, såklart, speciellt inte när det är typ 5-6 italienare som stirrar på en när man stammar sej fram. så det försöker jag undvika. än så länge. hejhej
i övrigt går det fortfarande bra här. jag tror att jag på äldre dar (HEHE) börjat få lite PMS. jävligt otrevligt. men italienskan fortsätter att gå framåt. nu känner jag mej mer bekväm med att prata. inte helt, såklart, speciellt inte när det är typ 5-6 italienare som stirrar på en när man stammar sej fram. så det försöker jag undvika. än så länge. hejhej
onsdag 23 februari 2011
all my life i've been good
asså. jag har ju känt mej så himla bra va. sprungit ganska ofta faktiskt. men så ba. kollar jag upp nu hur långt det egentligen är jag har sprungit varje gång. 3,3 km. skitbra. verkligen.
lördag 19 februari 2011
onsdag 16 februari 2011
blup
det går framåt i skolan. jag förstår mer och mer och känner mej allt tryggare med att ställa lättare frågor i affärer. men.. i allmänhet är det fortfarande ganska svårt att dra en redogörelse för vad jag gjorde kvällen innan, t.ex. dels för att vi bara lärt oss 2 av 17 (!) olika tempus och för att det är ganska svårt att komma ihåg alla konjugationer hit och dit. men. jag förstår allafall bättre. alltid nåt.
mama - credo che tu ed io dobbiamo parlare solo italiano quando ci incontriamo. ok?
jag skulle f.ö. inte ha jinxat mej själv genom att skryta om hur bra jag sover. sedan dess har jag vaknat mitt i natten och varit aptrött trots att jag sovit mer än 8 timmar. fan då.
och alltså. ni vet hur nånting kan vara så jäävla gott att äta när man har druckit lite. och så tänker man i flera dagar efteråt ba "mmmm åå jag ska göra det där snart igen" och så gör man det. och så är det inte alls lika gott... jag undrar när jag ska lära mej att det alltid är så.
såhär mycket folk var det i söndags! så himla häftigt. tidningarna uppskattar att det var 30.000 här i florens. TRETTITUSEN!! det är så jäävla mycket folk. florens är en liten stad! i rom uppskattar dom att det var hundra tusen. det är fan sjukt. kanske detta är italiens feministiska revolution? man kan ju bara hoppas. nya demonstrationer på söndag. heja!
mama - credo che tu ed io dobbiamo parlare solo italiano quando ci incontriamo. ok?
jag skulle f.ö. inte ha jinxat mej själv genom att skryta om hur bra jag sover. sedan dess har jag vaknat mitt i natten och varit aptrött trots att jag sovit mer än 8 timmar. fan då.
och alltså. ni vet hur nånting kan vara så jäävla gott att äta när man har druckit lite. och så tänker man i flera dagar efteråt ba "mmmm åå jag ska göra det där snart igen" och så gör man det. och så är det inte alls lika gott... jag undrar när jag ska lära mej att det alltid är så.
såhär mycket folk var det i söndags! så himla häftigt. tidningarna uppskattar att det var 30.000 här i florens. TRETTITUSEN!! det är så jäävla mycket folk. florens är en liten stad! i rom uppskattar dom att det var hundra tusen. det är fan sjukt. kanske detta är italiens feministiska revolution? man kan ju bara hoppas. nya demonstrationer på söndag. heja!
måndag 14 februari 2011
san fransisco!
jag blev antagen som volontär på lägret! resan till san fransisco är nu bokad. 19 juli - 4 augusti. (jag stannar några dagar efter). heja livet!
torsdag 10 februari 2011
glöm allt du tidigare trodde att du visste
alltså. jag vet inte varför jag inte tidigare än nu insett egentligen hur bra öronproppar är. de äger nämligen. jag har aldrig sovit så bra som jag gjort sedan jag kom hit. jag har alltså somnat trots att det pågått vad som närmast kan liknas vid ett skogsrave precis utanför min skjutdörr (med hål i). när jag hade satt i öronpropparna och fortfarande kunde känna basen i bröstkorgen och fortfarande höra alla skrik tänkte jag "jag kommer aldrig somna. klockan är 2 och jag ska upp sju." MEN. så kröp jag ner, blundade och VIPS vaknade jag av att klockan ringde. och så igårnatt, när jag vaknade till ljudet av klackar mot stengolv och exalterade röster och musik tänkte jag "faaan i helvete nu somnar jag aldrig om" (jag vaknade för att ena proppisen hade ramlat ur örat) men så VIPS så vaknade jag av väckarklockan klockan 7. jag fattar ingenting! antingen är jag så trött att jag helt enkelt är utslagen varje natt, eller så har jag aldrig förstått vidden av nödvändigheten i ett par öronproppar. alltså jag har ju provat förut men mest tyckt att dom varit jobbiga. hurra!
och såhär. nästa gång ni ska göra pizza, använd grovt mjöl, ingen jäst, utan bakpulver och lite mjölk och lite salt och kalva supertunnt. in i ugnen utan någonting på. ut ur ugnen efter ca. 10 minuter och släng på världens godaste salami, chorizo-salami, prosciutto, ost. eller vad man nu tycker om. helt sjukt gott. ha på lite olivolja också. mmmm.
allafall. nu ska jag kolla på lite office (HUR i hela fridens namn kunde jag sluta titta på the office? jag ÄLSKAR the office.) pusshej!
och såhär. nästa gång ni ska göra pizza, använd grovt mjöl, ingen jäst, utan bakpulver och lite mjölk och lite salt och kalva supertunnt. in i ugnen utan någonting på. ut ur ugnen efter ca. 10 minuter och släng på världens godaste salami, chorizo-salami, prosciutto, ost. eller vad man nu tycker om. helt sjukt gott. ha på lite olivolja också. mmmm.
allafall. nu ska jag kolla på lite office (HUR i hela fridens namn kunde jag sluta titta på the office? jag ÄLSKAR the office.) pusshej!
fredag 4 februari 2011
vet hut
i det här huset är det jävligt konstigt att äta i soffan eller på sitt rum. även om ingen annan äter samtidigt. man äter vid matbordet. punkt slut. *ovan*
en gång började jag fnissa lite över att en av killarna hade gjort fint med underlägg och allt där han satt och åt helt själv. "i am italian", fick jag höra. så var det.
och varför blir jag ett sånt cp när jag ska prata med någon jag tycker är mycket snyggare än jag? okej, jag känner mej ful typ hela tiden här, men liksom. det här har aldrig varit ett problem tidigare. dör på mej själv. okej, jag vet att jag inte hade några problem med dundermongot (jag träffade en kille ganska tidigt här som var jättesnygg men visade sig vara helt sjuk i huvet.) men jag tror att det delvis berodde på att han var ett sånt mähä. uhää. får lite äckel-rysningar när jag tänker påre.
allafall. jag har tråkigt. och ont i huvet. mal di testa heter det.
vår konversationslärare Monica är för övrigt typ världens roligaste och jag hurrade när hon berättade att det blir hon som har våra lektioner hela nästa vecka. (vi varvar i vanliga fall med henne och en annan, jättegullig, lärare) det är fantastiskt svårt, nästan omöjligt faktiskt, att beskriva denna kvinna med ord. hon är på många sätt helt och hållet skräckinjagande, ett prakt-exempel på en såndär nästan mobbande lärare som man typ blev ärrad av i lågstadiet. men grejen är att vi inte är små barn och då blir det bara hillarious. hon byter för det första stil varje dag, ena dagen kan hon vara uppklädd som en konservativ skolfröken, andra dagen kommer hon klampandes i turkosa lack-boots med skyhöga klackar och någon slags biker-outfit.
hon tillåter absolut ingen engelska i klassrummet och när mina klasskamrater försöker stamma fram vad de menar tittar hon på dom, sedan ut i tomma intet med höjda ögonbryn och en min som är oförklarlig. hon gör inte så med mej. kanske för att jag ser till att inte stamma, men det känns som att hon inte är lika hård mot mej av någon anledning. alltså, inte för att de andra på något sätt tar illa upp, vi skrattar åt henne dagligen. på ett positivt sätt alltså. ibland händer det att när nån frågar någonting lite oväsentligt när hon är uppe i förklaringar att hon viftar lite ströaktigt med handen och ba "noooon è importaaanteeee".
igår hade hon med sej en flugsmällare till lektionen som hon smällde i bordet om vi försökte använda charader till att förklara ord, som det var meningen att vi skulle förklara på italienska. kved av skratt när Enrique nästan hoppade högt i sin stol efter en smäll då han försökt att knyta näven demonstrativt i sin förklaring.
sedan flippade hela lektionen ur när hon fick förklaringar på vad "peperoni" var (i sånadär övningar där man ska plocka bort det som inte hör hemma i kategorin) såsom "ett slags kött" "en typ av ost" eller varför inte att potatis inte räknas som en grönsak? (detta vidhåller jag fan ändå. det är ju en rotfrukt?!) Bill skrattade så att han nästan grät, och så avrundades lektionen till sist med att efter att Enrique räknat upp olika sorters djur, placerade dem i kategorin "kött". ridå.
en gång började jag fnissa lite över att en av killarna hade gjort fint med underlägg och allt där han satt och åt helt själv. "i am italian", fick jag höra. så var det.
och varför blir jag ett sånt cp när jag ska prata med någon jag tycker är mycket snyggare än jag? okej, jag känner mej ful typ hela tiden här, men liksom. det här har aldrig varit ett problem tidigare. dör på mej själv. okej, jag vet att jag inte hade några problem med dundermongot (jag träffade en kille ganska tidigt här som var jättesnygg men visade sig vara helt sjuk i huvet.) men jag tror att det delvis berodde på att han var ett sånt mähä. uhää. får lite äckel-rysningar när jag tänker påre.
allafall. jag har tråkigt. och ont i huvet. mal di testa heter det.
vår konversationslärare Monica är för övrigt typ världens roligaste och jag hurrade när hon berättade att det blir hon som har våra lektioner hela nästa vecka. (vi varvar i vanliga fall med henne och en annan, jättegullig, lärare) det är fantastiskt svårt, nästan omöjligt faktiskt, att beskriva denna kvinna med ord. hon är på många sätt helt och hållet skräckinjagande, ett prakt-exempel på en såndär nästan mobbande lärare som man typ blev ärrad av i lågstadiet. men grejen är att vi inte är små barn och då blir det bara hillarious. hon byter för det första stil varje dag, ena dagen kan hon vara uppklädd som en konservativ skolfröken, andra dagen kommer hon klampandes i turkosa lack-boots med skyhöga klackar och någon slags biker-outfit.
hon tillåter absolut ingen engelska i klassrummet och när mina klasskamrater försöker stamma fram vad de menar tittar hon på dom, sedan ut i tomma intet med höjda ögonbryn och en min som är oförklarlig. hon gör inte så med mej. kanske för att jag ser till att inte stamma, men det känns som att hon inte är lika hård mot mej av någon anledning. alltså, inte för att de andra på något sätt tar illa upp, vi skrattar åt henne dagligen. på ett positivt sätt alltså. ibland händer det att när nån frågar någonting lite oväsentligt när hon är uppe i förklaringar att hon viftar lite ströaktigt med handen och ba "noooon è importaaanteeee".
igår hade hon med sej en flugsmällare till lektionen som hon smällde i bordet om vi försökte använda charader till att förklara ord, som det var meningen att vi skulle förklara på italienska. kved av skratt när Enrique nästan hoppade högt i sin stol efter en smäll då han försökt att knyta näven demonstrativt i sin förklaring.
sedan flippade hela lektionen ur när hon fick förklaringar på vad "peperoni" var (i sånadär övningar där man ska plocka bort det som inte hör hemma i kategorin) såsom "ett slags kött" "en typ av ost" eller varför inte att potatis inte räknas som en grönsak? (detta vidhåller jag fan ändå. det är ju en rotfrukt?!) Bill skrattade så att han nästan grät, och så avrundades lektionen till sist med att efter att Enrique räknat upp olika sorters djur, placerade dem i kategorin "kött". ridå.
svensk sommar
alltså. fatta att jag har SOLAT idag. helt sjukt. idag har vädret varit som svensk sommar. jag slår vad om att det har varit minst 20 grader i solen. när det blåste lite var det som en frisk fläkt. underbart. lade mej på kanten på terassen (ja, mamma, det finns en liten skyddsgrej som gör att man inte så lätt trillar ner på marken.) och somnade i solen. vaknade upp med ett lätt fräknigt och bruntonat nylle. livet är gott. och i sverige är det snö. absurt.
vad som inte är så skönt är att det fortfarande blir kallt på kvällarna vilket gör att det blir superduperkallt i dethär stenhuset. sitter uppbullad med filt och ylletröja. (tack igen, mamma) knäppt med såna kontraster.
dessutom är jag/håller på att bli lite sjuk. har känt näsan i flera dar. sådär uppstoppad och liksom trög som den blir innan en fet förkylning. dessutom hade jag misstänkt hög temp imorse. gick till skolan ändå förstås. vi har dessutom kommit överrens i klassen idag om att om två veckor så byter vi språk. helt. till italienska. heja mig! rädd/spänd. prepositionerna har jag insett får gå åt helvete tills de blir rätt.
en annan grej är att jag blev tipsad av Bill, amerikanen i min klass, om att det finns ett läger för glutenallergiska barn i San Fransisco om somrarna. i sommar är de mellan den 20 - 29 juli och det är förvisso volontärarbete, men seriöst. det är beläget i vin-distriktet i californien, anläggningen har en pool, klätterväggar, gratis helt glutenfri mat och t.ex en kock som bakar färskt bröd varje dag. och det är i princip gratis för att nån riking sponsrar. så jag har anmält mig! kontaktade ansvarig för att se att det är möjligt att volontära även om jag inte är amerikan, och hon skrev att hon trodde att jag kunde bli ett väldigt bra tillägg som kunde berätta för barnen hur det är att leva med celiaki utanför USA. hurra! nu hoppas jag bara att det går vägen. vill så hiiimla mycket.
vad som inte är så skönt är att det fortfarande blir kallt på kvällarna vilket gör att det blir superduperkallt i dethär stenhuset. sitter uppbullad med filt och ylletröja. (tack igen, mamma) knäppt med såna kontraster.
dessutom är jag/håller på att bli lite sjuk. har känt näsan i flera dar. sådär uppstoppad och liksom trög som den blir innan en fet förkylning. dessutom hade jag misstänkt hög temp imorse. gick till skolan ändå förstås. vi har dessutom kommit överrens i klassen idag om att om två veckor så byter vi språk. helt. till italienska. heja mig! rädd/spänd. prepositionerna har jag insett får gå åt helvete tills de blir rätt.
en annan grej är att jag blev tipsad av Bill, amerikanen i min klass, om att det finns ett läger för glutenallergiska barn i San Fransisco om somrarna. i sommar är de mellan den 20 - 29 juli och det är förvisso volontärarbete, men seriöst. det är beläget i vin-distriktet i californien, anläggningen har en pool, klätterväggar, gratis helt glutenfri mat och t.ex en kock som bakar färskt bröd varje dag. och det är i princip gratis för att nån riking sponsrar. så jag har anmält mig! kontaktade ansvarig för att se att det är möjligt att volontära även om jag inte är amerikan, och hon skrev att hon trodde att jag kunde bli ett väldigt bra tillägg som kunde berätta för barnen hur det är att leva med celiaki utanför USA. hurra! nu hoppas jag bara att det går vägen. vill så hiiimla mycket.
onsdag 2 februari 2011
jaha
vi har börjat med prepositioner i skolan och jag vill faktiskt bara slänga boken i väggen. idag kunde jag inte ens förmå mej att göra klart läxan på en och samma gång för att det är så jävla tråkigt. tråkigt och helt omöjligt att förstå sej på. på ricko. lärarna säger det till och med. "ni kommer typ aldrig att lära er det här fullt ut". tack för ett värdelöst system, italienskan. (de har 64 olika ord för att säga "i" "på" "till" "från" och "av". typ inga regler för när de olika ska användas. skitkul.)
jag får lite panik över att jag efter två och en halv vecka tycker att det är piss men. det beror nog på dom här jävla prepositionerna. hoppas jag. skulle ju suga ganska hårt annars.
jag får lite panik över att jag efter två och en halv vecka tycker att det är piss men. det beror nog på dom här jävla prepositionerna. hoppas jag. skulle ju suga ganska hårt annars.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)