mami och conta kommer ca. kl. 15 och plockar upp mej och mina grejjer. jag hoppas att mamma inte freakar över att jag har så mycket. men det kommer säkert att bli så.
jaha. tack så mycket då florens. jag har konstaterat att jag inte kommer att sakna att bo här. inte för att jag inte har tyckt om att bo här, men jag är liksom färdig med det här nu. det räcker. jag saknar kvaliteter som... rena, breda gator och hus som är lite yngre än 500 år. äh. jag vet inte vad jag ska säga. kanske kommer jag att ha 3g på min telefon i vignana. på återhörande!
fredag 1 juli 2011
torsdag 30 juni 2011
onsdag 29 juni 2011
konsten att bli genomsvettig genom att packa en väska
befinn dej i en lägenhet allra högst upp i ett florentiskt palats från 1600-talet i 35 graders värme (utomhus), noll vind och 52% luftfuktighet. sådärja!
kattbajs-historien
en jag känner har en katt som inte för så länge sedan råkade ut för en hemsk olycka. stackaren släpades efter en bil och vad tvungen att genomgå ett antal operationer för att bli ihop-lappad igen. på grund av detta blev han ju föremål för omhändertagande princip dygnet runt. en av dessa kvabbande dagar fick han diarè.
det blev ju struligt, som man kan förstå. katten hade bandage och bajs blandat på kroppen, och sår som inte fick blötas. men liksom. bajs + sår = ingen bra kombo. meeen. den här katten + bad = fruktansvärd kombo. den här personen jag känner fick därför ett förfärligt sjå att få katten ren. det sprattlades och frästes och det hela slutade med att personen jag känner fick kattbajs i ansiktet. kattdiaré, för att vara mer precis.
och det roliga tar inte slut där. katten var inte heller så pigg på att bli torkad efter denna förnedring (för alla inblandade) - men torkas skulle det. under den här delen av teatern lyckas mannen i huset inte avhålla den alkoholiserade grannen som mitt i spektaklet vill komma in och prata och ge personen jag känner en starköl i present. och där sitter hon på golvet. svettig och halvnaken med kattbajs i ansiktet, och den skyldige sprattlande som en besatt; totalfokuserad på uppdraget INTE BLI TORKAD.
grannen pratar på och tycks inte lägga märke till cirkusen som pågår framför hennes fötter på golvet (!) tills hon har fått nog och går hem igen. det gillades.
det blev ju struligt, som man kan förstå. katten hade bandage och bajs blandat på kroppen, och sår som inte fick blötas. men liksom. bajs + sår = ingen bra kombo. meeen. den här katten + bad = fruktansvärd kombo. den här personen jag känner fick därför ett förfärligt sjå att få katten ren. det sprattlades och frästes och det hela slutade med att personen jag känner fick kattbajs i ansiktet. kattdiaré, för att vara mer precis.
och det roliga tar inte slut där. katten var inte heller så pigg på att bli torkad efter denna förnedring (för alla inblandade) - men torkas skulle det. under den här delen av teatern lyckas mannen i huset inte avhålla den alkoholiserade grannen som mitt i spektaklet vill komma in och prata och ge personen jag känner en starköl i present. och där sitter hon på golvet. svettig och halvnaken med kattbajs i ansiktet, och den skyldige sprattlande som en besatt; totalfokuserad på uppdraget INTE BLI TORKAD.
grannen pratar på och tycks inte lägga märke till cirkusen som pågår framför hennes fötter på golvet (!) tills hon har fått nog och går hem igen. det gillades.
tisdag 28 juni 2011
det här med sömn
det är en konstig grej. jag har varit trött varenda dag nu i ungefär ett och ett halvt år. man skulle ju kunna tro att det är något fel på mej. det är det inte! jag är fullt frisk osv. jag har testat att sova 6, 7, 8, 9, 10 och 11 timmar. ändå trött. jag har testat att motionera. ändå trött. jag har för fan börjat med antidepressiva medel (nej, inte för depression) som i regel gör trötta personer piggare. men nej. men så... idag. denna kokheta dag då man inte kunnat göra annat än att ligga på soffan. (undantaget lite städning på förmiddagen) precis som de föregående 5 dagarna. idag har jag inte varit trött en minut. det har inte känts som att jag kommer att somna så fort jag sätter mej i en soffa och lutar huvudet bakåt. jag har gäspat kanske 3 gånger. och alltså, vadå, inatt vaknade jag klockan 2 av att halsfan gjorde ont och jag var tvungen att leta rätt på en ipren. sedan hade jag svårt att somna om. okej, jag gick och la mej halv tio men somnade säkert inte innan tio. vaknade pigg som en förbannad mört vid 9-klippet och har sedan dess varit det.
det är ju verkligen jättekonstigt.
det är ju verkligen jättekonstigt.
måndag 27 juni 2011
heja mej
fortfarande sjuk, MEN, jag tycker mej känna en anings förbättring. kanske. möjligtvis. vågar inte säga för mycket.
nu har jag bokat hotell för den natten i San Fransisco innan jag behöver infinna mej i Livermore för introduktion inför lägrena. det är bokstavligt talat en natt det handlar om då jag kommer att landa vid halv åtta på kvällen och behöver infinna mej vid lägret kring 14-15 följande dag. nåja. förhoppningsvis kommer jag att vara så trött från ca. 20-timmars resa att jag knappast märker av något jet-lag. *håppaz*
nu ska jag lyssna på underbara clara sommarprata och sticka.
nu har jag bokat hotell för den natten i San Fransisco innan jag behöver infinna mej i Livermore för introduktion inför lägrena. det är bokstavligt talat en natt det handlar om då jag kommer att landa vid halv åtta på kvällen och behöver infinna mej vid lägret kring 14-15 följande dag. nåja. förhoppningsvis kommer jag att vara så trött från ca. 20-timmars resa att jag knappast märker av något jet-lag. *håppaz*
nu ska jag lyssna på underbara clara sommarprata och sticka.
söndag 26 juni 2011
läget?
jo läget är såhär va, jag vaknade imorse av att jag drömde att någon sa åt mej att spotta på grund av allt det här slemmet jag drar omkring i käften hela dagarna IRL, så då gjorde jag det. på kudden. jag har ett spottglas brevid sängen nu.
lördag 25 juni 2011
glutenallergikers guide till galaxen: glutenfritt i florens italien
ok. jag har ju ändå bott här i nästan 6 månader nu, så jag tänkte att jag kan knåpa ihop en lista om det nu skulle vara så att fler svenska icke-mjölisar skulle vilja njuta av florens bästa glutenfria utbud.
1. apoteken. till min stora förvåning har de välsorterade apoteken bättre utbud än vad sverige har. förutom på en punkt: fiber-grejer. jag har lyckats hitta 2 sorters fiberbröd men ingen fiberpasta. dock finns mer pasta än jag någonsin sett i sverige att hitta, samt kakor, bullar, färdiga frysta pizzor osv.
2. matbutikerna. det finns faktiskt alltid något glutenfritt i varje något större matbutik. dock är coop bäst på detta, som man i florens hittar nära piazza beccaria. när man passerat torget med domkyrkan i ryggen fortsätter man framåt tills man har butiken på vänster sida. inte långt att gå från torget.
3. restaurangerna. jag har säkerligen inte varit på alla restauranger som har glutenfritt utbud, jag blir ständigt förvånad när de glatt svarar ja på frågan om de har glutenfritt. men, mina favoriter:
Pizza Man. ok. fruktansvärt namn, men låter er inte luras av omslaget. här åt jag en av mina livs bästa måltider tror jag att jag vågar påstå. alla deras pizzerior har inte glutenfritt (t.ex inte den som ligger på 3-minuters gångavstånd från mej...) men den på Via del Sansovino 191 har det. ligger en aning utanför stan, men inte jättelångt. det står att man bör ringa och förboka att man vill ha glutenfritt: +39 5571 27 38. tro mej. man blir inte besviken. var noga med att ta förrätten focaccia också.
Munaciello. den här pizzerian har inte bara asgod mat, den har också fantastiskt mysig inredning och är väldigt genuin. den ligger rätt centralt, men ganska avsides, vilket gör att få turister hittar dit. dock är det alltid i princip fullsatt, så en bokning är att rekommendera. jag har tagit dit samtliga mina familjemedlemmar och vänner som kommit på besök; de glutenfria pizzorna är även här underbara. trots att de är förbakade med lagd grund av tomatsås. dessutom ligger den på via maffia 31r. det i sej borde ju vara en anledning att gå dit. telefon: +39 55 28 71 98. ibland är restaurangen stängd under dagarna, då bokas bord på: +39 392 63 73 963.
Trattoria La Casalinga. mycket genuin, prisvärd och hur trevlig personal som helst. alltid proppfull, så boka. servitören vi hade hade själv en son och fru med celiaki, och berättade att de har både bröd och pasta för glutenallergiker. jag åt dock kött, men trevligt att veta att alternativet fanns. om inte annat så har de en imponerande meny med mycket inhemsk mat om man är sugen på att prova lite inälvor. ligger precis vid framsidan av santo spirito kyrkan. telefon: +3955 21 86 24.
The Club House. denna har jag själv inte varit på, men min amerikanska klasskompis med glutenallergisk fru och 3 glutenallergiska barn sade att den var toppen. amerikansk-italiensk. Via de Ginori 6r.
sedan kan jag inte avsluta utan att nämna il Cibreo också. inte för att de har något speciellt glutenfritt utbud, men även som glutenallergiker äter man himmelskt på detta rätt kända ställe. restaurangen är dyr (dock värd varenda krona om du frågar mej) men vägg i vägg ligger trattorian, enklare inredning där man kan få dela bord med andra gäster, men med samma kök som restaurangen. dock inte precis alla rätter. trattorian har dock normala priser. går inte att boka så se till att komma tidigt och var beredd på att kanske vänta ett litet tag.
så. nu har jag väl varit en god medborgare.
1. apoteken. till min stora förvåning har de välsorterade apoteken bättre utbud än vad sverige har. förutom på en punkt: fiber-grejer. jag har lyckats hitta 2 sorters fiberbröd men ingen fiberpasta. dock finns mer pasta än jag någonsin sett i sverige att hitta, samt kakor, bullar, färdiga frysta pizzor osv.
2. matbutikerna. det finns faktiskt alltid något glutenfritt i varje något större matbutik. dock är coop bäst på detta, som man i florens hittar nära piazza beccaria. när man passerat torget med domkyrkan i ryggen fortsätter man framåt tills man har butiken på vänster sida. inte långt att gå från torget.
3. restaurangerna. jag har säkerligen inte varit på alla restauranger som har glutenfritt utbud, jag blir ständigt förvånad när de glatt svarar ja på frågan om de har glutenfritt. men, mina favoriter:
Pizza Man. ok. fruktansvärt namn, men låter er inte luras av omslaget. här åt jag en av mina livs bästa måltider tror jag att jag vågar påstå. alla deras pizzerior har inte glutenfritt (t.ex inte den som ligger på 3-minuters gångavstånd från mej...) men den på Via del Sansovino 191 har det. ligger en aning utanför stan, men inte jättelångt. det står att man bör ringa och förboka att man vill ha glutenfritt: +39 5571 27 38. tro mej. man blir inte besviken. var noga med att ta förrätten focaccia också.
Munaciello. den här pizzerian har inte bara asgod mat, den har också fantastiskt mysig inredning och är väldigt genuin. den ligger rätt centralt, men ganska avsides, vilket gör att få turister hittar dit. dock är det alltid i princip fullsatt, så en bokning är att rekommendera. jag har tagit dit samtliga mina familjemedlemmar och vänner som kommit på besök; de glutenfria pizzorna är även här underbara. trots att de är förbakade med lagd grund av tomatsås. dessutom ligger den på via maffia 31r. det i sej borde ju vara en anledning att gå dit. telefon: +39 55 28 71 98. ibland är restaurangen stängd under dagarna, då bokas bord på: +39 392 63 73 963.
Trattoria La Casalinga. mycket genuin, prisvärd och hur trevlig personal som helst. alltid proppfull, så boka. servitören vi hade hade själv en son och fru med celiaki, och berättade att de har både bröd och pasta för glutenallergiker. jag åt dock kött, men trevligt att veta att alternativet fanns. om inte annat så har de en imponerande meny med mycket inhemsk mat om man är sugen på att prova lite inälvor. ligger precis vid framsidan av santo spirito kyrkan. telefon: +3955 21 86 24.
The Club House. denna har jag själv inte varit på, men min amerikanska klasskompis med glutenallergisk fru och 3 glutenallergiska barn sade att den var toppen. amerikansk-italiensk. Via de Ginori 6r.
sedan kan jag inte avsluta utan att nämna il Cibreo också. inte för att de har något speciellt glutenfritt utbud, men även som glutenallergiker äter man himmelskt på detta rätt kända ställe. restaurangen är dyr (dock värd varenda krona om du frågar mej) men vägg i vägg ligger trattorian, enklare inredning där man kan få dela bord med andra gäster, men med samma kök som restaurangen. dock inte precis alla rätter. trattorian har dock normala priser. går inte att boka så se till att komma tidigt och var beredd på att kanske vänta ett litet tag.
så. nu har jag väl varit en god medborgare.
såhär vet man att man gillar att städa:
man längtar en aning, bara en aning, efter att sommaren vid havet i italien och i californien ska vara över så att man får komma hem och ta itu med och städa värsta smutsiga bilen på insidan.
jag ÄR frisk. (i huvet)
jag ÄR frisk. (i huvet)
bra grej att kunna när man är sjuk:
och så börjar första sommar-programmet om 5 minuter. alltid nåt.
fredag 24 juni 2011
uppdatering
jag tycker inte att folk tycker tillräckligt synd om mej. okej, febern är förvisso bättre nu men alltså. HALSEN. jag har haft såhär ont i halsen två gånger tidigare i mitt liv. båda gångerna över jul. och då minns jag att det typ inte gick över på en vecka. och serri. jag STÅR INTE UT. det här är mord. det är som att ha taggtråd, glasbitar och brännässlor i halsen på en och samma gång. varje gång jag tagit sats för att svälja är det som att trycka ner en chorizo i hela härligheten. det är.. ja. vafan.
och så är det midsommar också. här är det en annan högtid men visst firar folk nånting ändå. fyverkerierna har just dragit igång här utanför. underbart.
och så är det midsommar också. här är det en annan högtid men visst firar folk nånting ändå. fyverkerierna har just dragit igång här utanför. underbart.
torsdag 23 juni 2011
iiiingen förstår hur dåligt jag mår
alltså serri. febern ska väl knappast gå UPP efter ett dygn av alvedon.
the revival
ja men titta titta. här ligger jag sjuk som ett as och fick plötsligt lust att dela med mig av min misär. det är circa 100 grader varmt (30) och jag har ont i princip överallt. inatt vaknade jag klockan fyra och var tvungen att proppa i mej alvedon. tittar på en bra film dock. Candy. heath ledger är faktiskt förjävla snygg.
mina fem månaders studier är alltså avklarade. 440 timmar blev det. det har gått absurt fort, jag fick näst-bästa resultat på C1 provet i skolan. grymt. jag har varit en sån liten pluggis kan jag tala om. och det har känts bra. fast gud vad jag hatar att gå upp tidigt på morgnarna. det förstör så himla mycket.
om en vecka kommer mami och conny och plockar upp mej för avfärd till vignana. det ska bli stört trevligt att inte behöva bo i ett hus som ständigt är mer eller mindre äckligt, där man straffas med glasbitar i foten om man vågar sej på att gå barfota och där man tvångsmatas opera var och varannan timme. å andra sidan kommer jag sakna dom här miffona. det är redan ledsamt tomt efter fransyskorna. Luly och jag åker samma dag så henne behöver jag iallafall inte vara utan här. det har flyttat in en engelsk tjej (eller ok hon är från wales men jag vet inte hur man skriver det. waelsare? waelsyska? äh.) som jag idag fick veta aldrig i sitt liv har använt en tändare. där ser man.
saker jag inte kommer att sakna med att bo i florens:
1. hudbajset på gatorna.
2. de ojämna gatorna som gör att man vrickar fötterna så fort man vill ha andra skor än converse.
3. djuren till män.
4. att man betalar för ett bredband som minst en gång om dagen slutar att fungera.
5. apfulla amerikanska college-studenter.
6. nyktra amerikanska college-studenter.
7. strejkerna som inträffar ca. 1 gång varannan vecka.
8. turisterna.
9. euro-mynten. hur jävla löjligt kan det bli. 1 cent, 2 cent, 5 cent, 10 cent, 20 cent, 50 cent, 1&2€. vafan?
10. att behöva se alla dessa män från senegal som måste gå runt i allmän förnedring med glittriga hattar och over-sized tändare som ingen vill köpa. de stålar de faktiskt lyckas hiva in under en dag plockar chefen det mesta av. det är för fan skamligt att detta kan få pågå i ett europeiskt land.
jag saknar faktiskt sverige en hel del, som alltid efter ett tag utomlands. jag har insett att jag har ett ganska stort behov av att utmana mej själv och prova nya saker, men efter ett tag tar alltid hemlängtan vid. men kanske också för att sverige har en svårslagen infrastruktur. det är otroligt svårt att försöka finna sej i sanningen "ingenting fungerar i italien". nåja. avslutar med några foton från min mobilkamera. man kan klicka på dom för större tror jag.
mina fem månaders studier är alltså avklarade. 440 timmar blev det. det har gått absurt fort, jag fick näst-bästa resultat på C1 provet i skolan. grymt. jag har varit en sån liten pluggis kan jag tala om. och det har känts bra. fast gud vad jag hatar att gå upp tidigt på morgnarna. det förstör så himla mycket.
om en vecka kommer mami och conny och plockar upp mej för avfärd till vignana. det ska bli stört trevligt att inte behöva bo i ett hus som ständigt är mer eller mindre äckligt, där man straffas med glasbitar i foten om man vågar sej på att gå barfota och där man tvångsmatas opera var och varannan timme. å andra sidan kommer jag sakna dom här miffona. det är redan ledsamt tomt efter fransyskorna. Luly och jag åker samma dag så henne behöver jag iallafall inte vara utan här. det har flyttat in en engelsk tjej (eller ok hon är från wales men jag vet inte hur man skriver det. waelsare? waelsyska? äh.) som jag idag fick veta aldrig i sitt liv har använt en tändare. där ser man.
saker jag inte kommer att sakna med att bo i florens:
1. hudbajset på gatorna.
2. de ojämna gatorna som gör att man vrickar fötterna så fort man vill ha andra skor än converse.
3. djuren till män.
4. att man betalar för ett bredband som minst en gång om dagen slutar att fungera.
5. apfulla amerikanska college-studenter.
6. nyktra amerikanska college-studenter.
7. strejkerna som inträffar ca. 1 gång varannan vecka.
8. turisterna.
9. euro-mynten. hur jävla löjligt kan det bli. 1 cent, 2 cent, 5 cent, 10 cent, 20 cent, 50 cent, 1&2€. vafan?
10. att behöva se alla dessa män från senegal som måste gå runt i allmän förnedring med glittriga hattar och over-sized tändare som ingen vill köpa. de stålar de faktiskt lyckas hiva in under en dag plockar chefen det mesta av. det är för fan skamligt att detta kan få pågå i ett europeiskt land.
jag saknar faktiskt sverige en hel del, som alltid efter ett tag utomlands. jag har insett att jag har ett ganska stort behov av att utmana mej själv och prova nya saker, men efter ett tag tar alltid hemlängtan vid. men kanske också för att sverige har en svårslagen infrastruktur. det är otroligt svårt att försöka finna sej i sanningen "ingenting fungerar i italien". nåja. avslutar med några foton från min mobilkamera. man kan klicka på dom för större tror jag.
på en av konversationslektionerna skulle man tänka på en symbol för sitt land. tydligen valde jag älg.
sushi nami!
my bff's. eller nördarna. vilket man vill.
ja, ett tag pågick en chockladfestival.
morötter på partaj
jag undrar om dom visste vad dom fotades för.
min utsikt under en lunch.
pappa och birgitta hälsade på! vi gjorde utflykt till chianti.
lasse och linda kom och tog med mej till vignana. kort efter den här bilden togs blev det hetsig stämning.
nån slags akrobatik på palazzo-vecchio väggen.
klassrummet.
mama luisa!
måndag 4 april 2011
sen sist. igen.
ja, gud, jag orkar knappt blogga. men nu kör vi. igår drog jag och Fanny och Garance (de två fanska tjejerna som bor i lägenheten) till Lucca. det tar 1 timma och 20 minuter med tåg. på tåget dit satt det en urgullig gammal man som började småprata med mej, så jag småpratade tillbaka. han var från firenze och spelade mandolin. när han efter en stunds konverserande lite försiktigt frågade om jag kanske ville ta en kaffe någongång i stan, blev jag i vanlig ordning fruktansvärt misstänksam och tyckte att det var jobbigt, men då jag inte ville såra denne urgullige mans känslor och jag tänkte att det kanske bara var mina gamla vanliga svenska misstankar som var i farten så sade jag ja och så byttes det nummer. ja, jag vet vad ni tänker. att jag är naiv och att detta är någon snubbehummer. men. jag är alltid bra på att känna av ifall så är fallet. och jag kände absolut ingenting av sorten när vi pratade. jag tror helt uppriktigt att han är en vänlig gammal man som tycker om att prata med folk. dock förändrar det inte faktumet att jag i största allmänhet tycker att det är obekvämt att ta en fika med någon jag inte känner, såvida denna någon inte är någon jag är attraherad av vill säga. vilket ju inte är fallet med denna person. så. när han ringde idag så svarade jag inte. och okej, jag måste erkänna, att det även var lite på grund av att jag blev illa till mods när min italienska lärare tyckte att det var märkligt. men på ricko. en av de franska tjejerna satt och lyssnade när vi pratade och höll med om att han var hur gullig som helst. som en liten morfar liksom.
men okej. Lucca allafall. urvackert. som alla platser jag sett i hela Toscana. speciellt nu när alla träd är gröna och blommorna har blommat ut. det har känts bisarrt att jag nu i tre veckor har legat på terassen och liksom, solat och svettats. det är som det är sommar i sverige. och ja. det är ju ganska fantastiskt. jag bara fasar för hur den riktiga värmen kommer att bli om jag tycker att det här är lite på gränsen. alla har ju sagt att det blir 40 grader i florens på somrarna. jag vet inte om jag kommer att palla.
i stan hyrde vi hursomhelst cyklar och cyklade runt hela staden, som är en väldigt enkel grej att göra då det finns en slags mur som cirkulerar hela plejset. otroligt. det är så ofta nu som jag verkligen måste påminna mej själv om vilken semester det här egentligen är. okej, jag måste gå upp tidigt varje morgon för att befinna mej i skolan 4 timmar om dagen men alltså. folket i skolan är skitroliga och jag vet ju att jag skulle bli galen utan att ha någonting att göra. det är ju bara synd att jag hatar tidiga morgnar så mycket.
italienskan går bättre också. nu har jag inga problem med att få fram det jag vill säga, bara det att det kanske tar tid och det inte blir helt korrekt. just nu håller vi på med en form som heter "condizionale" (det är fan otroligt hur många olika tempus de har.) vilket innebär att man pratar om något man "skulle vilja" eller "skulla kunna" göra. typ. "jag skulle vilja ha en kaffe". men det blir ett sånt jävla casino i huvet när dom ska blanda in detta fast i passato, och sedan lägga till "futuro anteriore" vilket innebär typ "när jag har läst klart den här boken så ger jag den till dig" och blanda in lite vanlig framtid i det. buäähhh. men men. det är ju åtminstone svårt för alla och inte bara för mig.
men okej. Lucca allafall. urvackert. som alla platser jag sett i hela Toscana. speciellt nu när alla träd är gröna och blommorna har blommat ut. det har känts bisarrt att jag nu i tre veckor har legat på terassen och liksom, solat och svettats. det är som det är sommar i sverige. och ja. det är ju ganska fantastiskt. jag bara fasar för hur den riktiga värmen kommer att bli om jag tycker att det här är lite på gränsen. alla har ju sagt att det blir 40 grader i florens på somrarna. jag vet inte om jag kommer att palla.
i stan hyrde vi hursomhelst cyklar och cyklade runt hela staden, som är en väldigt enkel grej att göra då det finns en slags mur som cirkulerar hela plejset. otroligt. det är så ofta nu som jag verkligen måste påminna mej själv om vilken semester det här egentligen är. okej, jag måste gå upp tidigt varje morgon för att befinna mej i skolan 4 timmar om dagen men alltså. folket i skolan är skitroliga och jag vet ju att jag skulle bli galen utan att ha någonting att göra. det är ju bara synd att jag hatar tidiga morgnar så mycket.
italienskan går bättre också. nu har jag inga problem med att få fram det jag vill säga, bara det att det kanske tar tid och det inte blir helt korrekt. just nu håller vi på med en form som heter "condizionale" (det är fan otroligt hur många olika tempus de har.) vilket innebär att man pratar om något man "skulle vilja" eller "skulla kunna" göra. typ. "jag skulle vilja ha en kaffe". men det blir ett sånt jävla casino i huvet när dom ska blanda in detta fast i passato, och sedan lägga till "futuro anteriore" vilket innebär typ "när jag har läst klart den här boken så ger jag den till dig" och blanda in lite vanlig framtid i det. buäähhh. men men. det är ju åtminstone svårt för alla och inte bara för mig.
tisdag 22 mars 2011
sen sist
jag vet inte riktigt varför jag trodde att jag skulle tycka om sill här i italien när jag inte tycker om sill hemma. ok. mammas hemmagjorda är skitgod men asså... abba's senapssill? vad tänkte jag på?
idag skrattade jag så att jag bokstavligt talat grät i skolan. jag SNYFTADE. guud. vi pratade om vad "rövslickare" (nån som smörar, alltså) heter på italienska, vilket vår lärare lite smått motvilligt informerade om oss. sedan började mina klasskompisar, utan att jag riktigt hängde med, prata om själva rövhålet (fråga mej inte varför) varpå jag efter att jag hajat vad de snackar om utbrister på engelska "too far, too far!!". när jag sedan kommer ihåg att det är strikt förbjudet att snacka engelska i klassrummet vänder jag mej till min lärare och säger orden för "too" och "far" på italienska. bara det att min lärare uppfattade att jag sade "troppo lungo" angående ett rövhål. därefter ser hon så chockad ut och brister ut i ett sånt gapskratt (det finns få saker som får mej att skratta så mycket som just skratt) att jag alltså börjar skratta så att det till slut sprutar tårar. och det hela blev inte bättre av att Bill sedan försökte få en förklaring på varför det på italienska heter "sheep-style" istället för "doggy-style". herregud. jag börjar fortfarande skratta när jag ser min lärare framför mej.
idag skrattade jag så att jag bokstavligt talat grät i skolan. jag SNYFTADE. guud. vi pratade om vad "rövslickare" (nån som smörar, alltså) heter på italienska, vilket vår lärare lite smått motvilligt informerade om oss. sedan började mina klasskompisar, utan att jag riktigt hängde med, prata om själva rövhålet (fråga mej inte varför) varpå jag efter att jag hajat vad de snackar om utbrister på engelska "too far, too far!!". när jag sedan kommer ihåg att det är strikt förbjudet att snacka engelska i klassrummet vänder jag mej till min lärare och säger orden för "too" och "far" på italienska. bara det att min lärare uppfattade att jag sade "troppo lungo" angående ett rövhål. därefter ser hon så chockad ut och brister ut i ett sånt gapskratt (det finns få saker som får mej att skratta så mycket som just skratt) att jag alltså börjar skratta så att det till slut sprutar tårar. och det hela blev inte bättre av att Bill sedan försökte få en förklaring på varför det på italienska heter "sheep-style" istället för "doggy-style". herregud. jag börjar fortfarande skratta när jag ser min lärare framför mej.
torsdag 17 mars 2011
150 bast
idag fyller italien år. 150 år för att vara exakt. en barnrumpa till land, men... det är ju förstås bara sedan italien enades som detta refererar till. allafall. igårnatt innebar detta festligheter över gator och torg i hela stan (landet, förmodligen) som jag inte deltog i. jag var aptrött sedan dagen innan, hade en elak huvudvärk och visste att trots att alla andra var lediga idag så hade min skola öppet. skitkul. hade ju faktiskt varit festligt att delta lite. är skitrött idag igen för inte bara glömde Tobias här hemma sina hemmanycklar och kom buzzande klockan 3 på morgonen (på ringklockan, alltså) vilket betydde att jag blev tvungen att kliva upp och släppa in honom, utan som om detta inte vore nog, så ringde nåt jävla fylle-as på klockan ca. 1 timma senare. bara att jag först inte fattade att det var ett fylle-as utan trodde att det var någon av de andra som också hade glömt sina nycklar. skittrött och sur tryckte jag på öppna-knappen och väntade på att höra ifall någon kom. ingen kom. gick och lade mej igen. BZZZZZZZZZZRRRRRRR. jaha. upp igen. trycker hårt som fan på öppna-knappen eftersom den ibland inte fungerar. öppnar dörren för att höra ifall någon kommer in. ingen. BZZZZZZZZZZRRRRRRRRRR. blir så jävla helvetes arg alltså. alla som nångång råkat väcka mej mitt i natten vet vad jag snackar om. hör hur något förmodat fylle-as står och leker skiten ur ringknapparna till alla lägenheter i huset nere på gatan.
men medan detta hände och jag var så fruktansvärt arg, så gottade jag mej i en grej: vi har en galning till vaktmästare i det här huset. han är en alkoholiserad, bitter gammal tjurgubbe som bor i något slags litet hål till lägga. han har t.ex skrikit mej i nyllet om att jag smäller i porten när jag stänger den. "DEVI CHIUDERE COSÌ, HAI CAPITO? HAI CAPITO BENE?!" alla fall. efter ett tag tystnade detta ringande. och jag vet varför.
tanti auguri italia! (i skolan skålade vi för ett italien fritt från berlusconi.)
men medan detta hände och jag var så fruktansvärt arg, så gottade jag mej i en grej: vi har en galning till vaktmästare i det här huset. han är en alkoholiserad, bitter gammal tjurgubbe som bor i något slags litet hål till lägga. han har t.ex skrikit mej i nyllet om att jag smäller i porten när jag stänger den. "DEVI CHIUDERE COSÌ, HAI CAPITO? HAI CAPITO BENE?!" alla fall. efter ett tag tystnade detta ringande. och jag vet varför.
onsdag 16 mars 2011
godnatti
älskar fortfarande mitt nya rum. kom precis på att just nu, eller snarare imorgon, är jag exakt halvvägs på det här halvåret. känns fasen jättekonstigt. tycker att jag precis kom hit. alltså på ricko. nåja. nu är det allafall skönare här, 16-17 grader om dagarna. fast det har regnat de senaste typ 5 dagarna. lite segt. meeen. nästa vecka, om dom inte blåljuger oss upp i hela nyllet, ska det bli tjuuugo grader eller mer. hejaaaa!
tisdag 15 mars 2011
heeja mej
nu har jag slagit näven i bordet och bestämt att det är endast italienska i huset. ingen mera engelska. om jag absolut inte vet hur man säger någonting på italienska kan jag förklara ordet på engelska och så kan de andra i sin tur förklara på italienska. nu jävlar.
har f.ö. bytt rum idag. så jävla nöjd. gud vad jag älskar mitt nya rum. skitmysigt och fint och öppet och ljust. och den nya spanska tjejen är hur gullig som helst. älskar henne redan. nu ska jag lägga mej och läsa lite ur den hemliga historien. den har precis blivit väldigt freaky.
har f.ö. bytt rum idag. så jävla nöjd. gud vad jag älskar mitt nya rum. skitmysigt och fint och öppet och ljust. och den nya spanska tjejen är hur gullig som helst. älskar henne redan. nu ska jag lägga mej och läsa lite ur den hemliga historien. den har precis blivit väldigt freaky.
fredag 11 mars 2011
ja?
ja, och vad var det första min rumskompis gjorde när internet återvände efter 3 dagars uppehåll? jajemän. rap futuristico.
måndag 7 mars 2011
förresten ska jag byta ner mig
till ett av dom mindre singelrummen. då måste jag dela badrum med resten men ärligt talat så tycker jag inte att det rummet jag har nu riktigt är värt 4.000 spänn i månaden. plus ca. 50€ för räkningar. visst, ett eget badrum är underbart men. ca. 3 månader kan jag nog stå ut med att dela. dessutom har jag börjat hata att taket är som det är över sängen. och... det är liksom inte mysigt. för stort för en person och blir aldrig riktigt ljust. nä. blir bättre såhär. vet bara inte riktigt när bytet kommer att ske. vi får se.
söndag 27 februari 2011
organisation är nog min grej
jag gillar att organisera grejer. veta vad som komma skall och exakt hur det ska gå till. jag gillar inte att inte ha framtiden klar för mej. jag börjar t.ex redan nu, i slutet på februari (eller, början av mars kan man ju i princip säga), fundera över vad jag ska göra till hösten, och då jag inte tror att jag kommer in på det programmet jag vill i linköping så börjar jag redan planera för att jobba i ett år tills jag kanske kommer in. alltså serri. vad är det för fel på mej? är jag också manisk ibland eller? fast. det är ju produktivt liksom. jag gööör ju nånting. eller?
hur som. programmet jag vill läsa i linköping är samma som hannih har varit borta i 3 år och läst. lite ironiskt för jag har beklagat mej över att hon varit borta så länge. allafall. det är personal och arbetsvetenskap. HR alltså. tror det passar mej utmärkt. man får ju... organisera. om man vill. okej, nu känner jag mej lite galen, men äh.
hur som. programmet jag vill läsa i linköping är samma som hannih har varit borta i 3 år och läst. lite ironiskt för jag har beklagat mej över att hon varit borta så länge. allafall. det är personal och arbetsvetenskap. HR alltså. tror det passar mej utmärkt. man får ju... organisera. om man vill. okej, nu känner jag mej lite galen, men äh.
lördag 26 februari 2011
den här Kissie
jag har faktiskt aldrig läst några av bloggarna som alla tjatar om hela tiden. brudbloggarna alltså. blodinbella kenza kissie osv osv i all oändlighet. det har aldrig riktigt intresserat mej. inte ens som underhållning alltså. förrän nu. och det gör ont i mej, för det är den här Kissie. ja, det är sant. och jag önskar att det inte vore det men... hur mycket hon än påstår att Kissie är en fiktiv person som inte finns på riktigt, så har jag så himla svårt att tro att någon vid sina sinnens fulla bruk väljer att se ut såhär. och då är det när hon tydligen inte har något smink på sej. för då ser hon ut såhär.
och visst, det är ju toppen att hon upplyser alla i tidningar om att Kissie inte är på riktigt och att det är "väldigt mycket ironi" i alltihopa, men. skönhetsoperationer och hetsbantning är ju inte så himla ironiskt alltså. det är ganska påtagligt. men visst. underhållande.
och visst, det är ju toppen att hon upplyser alla i tidningar om att Kissie inte är på riktigt och att det är "väldigt mycket ironi" i alltihopa, men. skönhetsoperationer och hetsbantning är ju inte så himla ironiskt alltså. det är ganska påtagligt. men visst. underhållande.
dimmi!
det är svårt att beskriva kylan i mitt rum på morgnarna. det är svårt för att det räcker inte på långa vägar att bara berätta att det är iskallt (jag är helt säker på att det är högst 15 grader här inne) - det är iskallt och dessutom har man ju lägre temp i kroppen och allt det där tidigt på morgonen. men inte nog med det, så avskyr jag, innerligt, att stiga upp tidigt på morgnarna. alltså vi talar djup depression i säkert 10 minuter efter att jag ställt mej upp. och då har jag inte ens tagit med kylan i beräkningen än. därför att, inte nog med att jag är så jävla arg på livet precis när jag måste gå upp, det är också så kallt att jag bokstavligt talat får ont i själen. alltså. det gör fysiskt ont. när jag råkar ha armen utanför täcket så skulle jag lika gärna kunna sticka ner den i snö. tänk kylan man känner när man fryser inomhus och sedan måste gå ut i minusgrader. men inomhus. utan kläder på sej. och så är du tvungen att ta på dej kläder som är lika kalla som den här luften. för din kropp är ju trots allt lite varmare än 15 grader. det är tortyr. faktiskt så jobbigt att jag nu sedan igår sagt till mej själv att detta är omänskligt och att jag därför tänker skita i att mitt portabla element är svindyrt och faktiskt ha på det i ca. 30 minuter på morgnarna så att jag iallafall kan få sätta på mej varma kläder. känns som ett bra beslut.
i övrigt går det fortfarande bra här. jag tror att jag på äldre dar (HEHE) börjat få lite PMS. jävligt otrevligt. men italienskan fortsätter att gå framåt. nu känner jag mej mer bekväm med att prata. inte helt, såklart, speciellt inte när det är typ 5-6 italienare som stirrar på en när man stammar sej fram. så det försöker jag undvika. än så länge. hejhej
i övrigt går det fortfarande bra här. jag tror att jag på äldre dar (HEHE) börjat få lite PMS. jävligt otrevligt. men italienskan fortsätter att gå framåt. nu känner jag mej mer bekväm med att prata. inte helt, såklart, speciellt inte när det är typ 5-6 italienare som stirrar på en när man stammar sej fram. så det försöker jag undvika. än så länge. hejhej
onsdag 23 februari 2011
all my life i've been good
asså. jag har ju känt mej så himla bra va. sprungit ganska ofta faktiskt. men så ba. kollar jag upp nu hur långt det egentligen är jag har sprungit varje gång. 3,3 km. skitbra. verkligen.
lördag 19 februari 2011
onsdag 16 februari 2011
blup
det går framåt i skolan. jag förstår mer och mer och känner mej allt tryggare med att ställa lättare frågor i affärer. men.. i allmänhet är det fortfarande ganska svårt att dra en redogörelse för vad jag gjorde kvällen innan, t.ex. dels för att vi bara lärt oss 2 av 17 (!) olika tempus och för att det är ganska svårt att komma ihåg alla konjugationer hit och dit. men. jag förstår allafall bättre. alltid nåt.
mama - credo che tu ed io dobbiamo parlare solo italiano quando ci incontriamo. ok?
jag skulle f.ö. inte ha jinxat mej själv genom att skryta om hur bra jag sover. sedan dess har jag vaknat mitt i natten och varit aptrött trots att jag sovit mer än 8 timmar. fan då.
och alltså. ni vet hur nånting kan vara så jäävla gott att äta när man har druckit lite. och så tänker man i flera dagar efteråt ba "mmmm åå jag ska göra det där snart igen" och så gör man det. och så är det inte alls lika gott... jag undrar när jag ska lära mej att det alltid är så.
såhär mycket folk var det i söndags! så himla häftigt. tidningarna uppskattar att det var 30.000 här i florens. TRETTITUSEN!! det är så jäävla mycket folk. florens är en liten stad! i rom uppskattar dom att det var hundra tusen. det är fan sjukt. kanske detta är italiens feministiska revolution? man kan ju bara hoppas. nya demonstrationer på söndag. heja!
mama - credo che tu ed io dobbiamo parlare solo italiano quando ci incontriamo. ok?
jag skulle f.ö. inte ha jinxat mej själv genom att skryta om hur bra jag sover. sedan dess har jag vaknat mitt i natten och varit aptrött trots att jag sovit mer än 8 timmar. fan då.
och alltså. ni vet hur nånting kan vara så jäävla gott att äta när man har druckit lite. och så tänker man i flera dagar efteråt ba "mmmm åå jag ska göra det där snart igen" och så gör man det. och så är det inte alls lika gott... jag undrar när jag ska lära mej att det alltid är så.
såhär mycket folk var det i söndags! så himla häftigt. tidningarna uppskattar att det var 30.000 här i florens. TRETTITUSEN!! det är så jäävla mycket folk. florens är en liten stad! i rom uppskattar dom att det var hundra tusen. det är fan sjukt. kanske detta är italiens feministiska revolution? man kan ju bara hoppas. nya demonstrationer på söndag. heja!
måndag 14 februari 2011
san fransisco!
jag blev antagen som volontär på lägret! resan till san fransisco är nu bokad. 19 juli - 4 augusti. (jag stannar några dagar efter). heja livet!
torsdag 10 februari 2011
glöm allt du tidigare trodde att du visste
alltså. jag vet inte varför jag inte tidigare än nu insett egentligen hur bra öronproppar är. de äger nämligen. jag har aldrig sovit så bra som jag gjort sedan jag kom hit. jag har alltså somnat trots att det pågått vad som närmast kan liknas vid ett skogsrave precis utanför min skjutdörr (med hål i). när jag hade satt i öronpropparna och fortfarande kunde känna basen i bröstkorgen och fortfarande höra alla skrik tänkte jag "jag kommer aldrig somna. klockan är 2 och jag ska upp sju." MEN. så kröp jag ner, blundade och VIPS vaknade jag av att klockan ringde. och så igårnatt, när jag vaknade till ljudet av klackar mot stengolv och exalterade röster och musik tänkte jag "faaan i helvete nu somnar jag aldrig om" (jag vaknade för att ena proppisen hade ramlat ur örat) men så VIPS så vaknade jag av väckarklockan klockan 7. jag fattar ingenting! antingen är jag så trött att jag helt enkelt är utslagen varje natt, eller så har jag aldrig förstått vidden av nödvändigheten i ett par öronproppar. alltså jag har ju provat förut men mest tyckt att dom varit jobbiga. hurra!
och såhär. nästa gång ni ska göra pizza, använd grovt mjöl, ingen jäst, utan bakpulver och lite mjölk och lite salt och kalva supertunnt. in i ugnen utan någonting på. ut ur ugnen efter ca. 10 minuter och släng på världens godaste salami, chorizo-salami, prosciutto, ost. eller vad man nu tycker om. helt sjukt gott. ha på lite olivolja också. mmmm.
allafall. nu ska jag kolla på lite office (HUR i hela fridens namn kunde jag sluta titta på the office? jag ÄLSKAR the office.) pusshej!
och såhär. nästa gång ni ska göra pizza, använd grovt mjöl, ingen jäst, utan bakpulver och lite mjölk och lite salt och kalva supertunnt. in i ugnen utan någonting på. ut ur ugnen efter ca. 10 minuter och släng på världens godaste salami, chorizo-salami, prosciutto, ost. eller vad man nu tycker om. helt sjukt gott. ha på lite olivolja också. mmmm.
allafall. nu ska jag kolla på lite office (HUR i hela fridens namn kunde jag sluta titta på the office? jag ÄLSKAR the office.) pusshej!
fredag 4 februari 2011
vet hut
i det här huset är det jävligt konstigt att äta i soffan eller på sitt rum. även om ingen annan äter samtidigt. man äter vid matbordet. punkt slut. *ovan*
en gång började jag fnissa lite över att en av killarna hade gjort fint med underlägg och allt där han satt och åt helt själv. "i am italian", fick jag höra. så var det.
och varför blir jag ett sånt cp när jag ska prata med någon jag tycker är mycket snyggare än jag? okej, jag känner mej ful typ hela tiden här, men liksom. det här har aldrig varit ett problem tidigare. dör på mej själv. okej, jag vet att jag inte hade några problem med dundermongot (jag träffade en kille ganska tidigt här som var jättesnygg men visade sig vara helt sjuk i huvet.) men jag tror att det delvis berodde på att han var ett sånt mähä. uhää. får lite äckel-rysningar när jag tänker påre.
allafall. jag har tråkigt. och ont i huvet. mal di testa heter det.
vår konversationslärare Monica är för övrigt typ världens roligaste och jag hurrade när hon berättade att det blir hon som har våra lektioner hela nästa vecka. (vi varvar i vanliga fall med henne och en annan, jättegullig, lärare) det är fantastiskt svårt, nästan omöjligt faktiskt, att beskriva denna kvinna med ord. hon är på många sätt helt och hållet skräckinjagande, ett prakt-exempel på en såndär nästan mobbande lärare som man typ blev ärrad av i lågstadiet. men grejen är att vi inte är små barn och då blir det bara hillarious. hon byter för det första stil varje dag, ena dagen kan hon vara uppklädd som en konservativ skolfröken, andra dagen kommer hon klampandes i turkosa lack-boots med skyhöga klackar och någon slags biker-outfit.
hon tillåter absolut ingen engelska i klassrummet och när mina klasskamrater försöker stamma fram vad de menar tittar hon på dom, sedan ut i tomma intet med höjda ögonbryn och en min som är oförklarlig. hon gör inte så med mej. kanske för att jag ser till att inte stamma, men det känns som att hon inte är lika hård mot mej av någon anledning. alltså, inte för att de andra på något sätt tar illa upp, vi skrattar åt henne dagligen. på ett positivt sätt alltså. ibland händer det att när nån frågar någonting lite oväsentligt när hon är uppe i förklaringar att hon viftar lite ströaktigt med handen och ba "noooon è importaaanteeee".
igår hade hon med sej en flugsmällare till lektionen som hon smällde i bordet om vi försökte använda charader till att förklara ord, som det var meningen att vi skulle förklara på italienska. kved av skratt när Enrique nästan hoppade högt i sin stol efter en smäll då han försökt att knyta näven demonstrativt i sin förklaring.
sedan flippade hela lektionen ur när hon fick förklaringar på vad "peperoni" var (i sånadär övningar där man ska plocka bort det som inte hör hemma i kategorin) såsom "ett slags kött" "en typ av ost" eller varför inte att potatis inte räknas som en grönsak? (detta vidhåller jag fan ändå. det är ju en rotfrukt?!) Bill skrattade så att han nästan grät, och så avrundades lektionen till sist med att efter att Enrique räknat upp olika sorters djur, placerade dem i kategorin "kött". ridå.
en gång började jag fnissa lite över att en av killarna hade gjort fint med underlägg och allt där han satt och åt helt själv. "i am italian", fick jag höra. så var det.
och varför blir jag ett sånt cp när jag ska prata med någon jag tycker är mycket snyggare än jag? okej, jag känner mej ful typ hela tiden här, men liksom. det här har aldrig varit ett problem tidigare. dör på mej själv. okej, jag vet att jag inte hade några problem med dundermongot (jag träffade en kille ganska tidigt här som var jättesnygg men visade sig vara helt sjuk i huvet.) men jag tror att det delvis berodde på att han var ett sånt mähä. uhää. får lite äckel-rysningar när jag tänker påre.
allafall. jag har tråkigt. och ont i huvet. mal di testa heter det.
vår konversationslärare Monica är för övrigt typ världens roligaste och jag hurrade när hon berättade att det blir hon som har våra lektioner hela nästa vecka. (vi varvar i vanliga fall med henne och en annan, jättegullig, lärare) det är fantastiskt svårt, nästan omöjligt faktiskt, att beskriva denna kvinna med ord. hon är på många sätt helt och hållet skräckinjagande, ett prakt-exempel på en såndär nästan mobbande lärare som man typ blev ärrad av i lågstadiet. men grejen är att vi inte är små barn och då blir det bara hillarious. hon byter för det första stil varje dag, ena dagen kan hon vara uppklädd som en konservativ skolfröken, andra dagen kommer hon klampandes i turkosa lack-boots med skyhöga klackar och någon slags biker-outfit.
hon tillåter absolut ingen engelska i klassrummet och när mina klasskamrater försöker stamma fram vad de menar tittar hon på dom, sedan ut i tomma intet med höjda ögonbryn och en min som är oförklarlig. hon gör inte så med mej. kanske för att jag ser till att inte stamma, men det känns som att hon inte är lika hård mot mej av någon anledning. alltså, inte för att de andra på något sätt tar illa upp, vi skrattar åt henne dagligen. på ett positivt sätt alltså. ibland händer det att när nån frågar någonting lite oväsentligt när hon är uppe i förklaringar att hon viftar lite ströaktigt med handen och ba "noooon è importaaanteeee".
igår hade hon med sej en flugsmällare till lektionen som hon smällde i bordet om vi försökte använda charader till att förklara ord, som det var meningen att vi skulle förklara på italienska. kved av skratt när Enrique nästan hoppade högt i sin stol efter en smäll då han försökt att knyta näven demonstrativt i sin förklaring.
sedan flippade hela lektionen ur när hon fick förklaringar på vad "peperoni" var (i sånadär övningar där man ska plocka bort det som inte hör hemma i kategorin) såsom "ett slags kött" "en typ av ost" eller varför inte att potatis inte räknas som en grönsak? (detta vidhåller jag fan ändå. det är ju en rotfrukt?!) Bill skrattade så att han nästan grät, och så avrundades lektionen till sist med att efter att Enrique räknat upp olika sorters djur, placerade dem i kategorin "kött". ridå.
svensk sommar
alltså. fatta att jag har SOLAT idag. helt sjukt. idag har vädret varit som svensk sommar. jag slår vad om att det har varit minst 20 grader i solen. när det blåste lite var det som en frisk fläkt. underbart. lade mej på kanten på terassen (ja, mamma, det finns en liten skyddsgrej som gör att man inte så lätt trillar ner på marken.) och somnade i solen. vaknade upp med ett lätt fräknigt och bruntonat nylle. livet är gott. och i sverige är det snö. absurt.
vad som inte är så skönt är att det fortfarande blir kallt på kvällarna vilket gör att det blir superduperkallt i dethär stenhuset. sitter uppbullad med filt och ylletröja. (tack igen, mamma) knäppt med såna kontraster.
dessutom är jag/håller på att bli lite sjuk. har känt näsan i flera dar. sådär uppstoppad och liksom trög som den blir innan en fet förkylning. dessutom hade jag misstänkt hög temp imorse. gick till skolan ändå förstås. vi har dessutom kommit överrens i klassen idag om att om två veckor så byter vi språk. helt. till italienska. heja mig! rädd/spänd. prepositionerna har jag insett får gå åt helvete tills de blir rätt.
en annan grej är att jag blev tipsad av Bill, amerikanen i min klass, om att det finns ett läger för glutenallergiska barn i San Fransisco om somrarna. i sommar är de mellan den 20 - 29 juli och det är förvisso volontärarbete, men seriöst. det är beläget i vin-distriktet i californien, anläggningen har en pool, klätterväggar, gratis helt glutenfri mat och t.ex en kock som bakar färskt bröd varje dag. och det är i princip gratis för att nån riking sponsrar. så jag har anmält mig! kontaktade ansvarig för att se att det är möjligt att volontära även om jag inte är amerikan, och hon skrev att hon trodde att jag kunde bli ett väldigt bra tillägg som kunde berätta för barnen hur det är att leva med celiaki utanför USA. hurra! nu hoppas jag bara att det går vägen. vill så hiiimla mycket.
vad som inte är så skönt är att det fortfarande blir kallt på kvällarna vilket gör att det blir superduperkallt i dethär stenhuset. sitter uppbullad med filt och ylletröja. (tack igen, mamma) knäppt med såna kontraster.
dessutom är jag/håller på att bli lite sjuk. har känt näsan i flera dar. sådär uppstoppad och liksom trög som den blir innan en fet förkylning. dessutom hade jag misstänkt hög temp imorse. gick till skolan ändå förstås. vi har dessutom kommit överrens i klassen idag om att om två veckor så byter vi språk. helt. till italienska. heja mig! rädd/spänd. prepositionerna har jag insett får gå åt helvete tills de blir rätt.
en annan grej är att jag blev tipsad av Bill, amerikanen i min klass, om att det finns ett läger för glutenallergiska barn i San Fransisco om somrarna. i sommar är de mellan den 20 - 29 juli och det är förvisso volontärarbete, men seriöst. det är beläget i vin-distriktet i californien, anläggningen har en pool, klätterväggar, gratis helt glutenfri mat och t.ex en kock som bakar färskt bröd varje dag. och det är i princip gratis för att nån riking sponsrar. så jag har anmält mig! kontaktade ansvarig för att se att det är möjligt att volontära även om jag inte är amerikan, och hon skrev att hon trodde att jag kunde bli ett väldigt bra tillägg som kunde berätta för barnen hur det är att leva med celiaki utanför USA. hurra! nu hoppas jag bara att det går vägen. vill så hiiimla mycket.
onsdag 2 februari 2011
jaha
vi har börjat med prepositioner i skolan och jag vill faktiskt bara slänga boken i väggen. idag kunde jag inte ens förmå mej att göra klart läxan på en och samma gång för att det är så jävla tråkigt. tråkigt och helt omöjligt att förstå sej på. på ricko. lärarna säger det till och med. "ni kommer typ aldrig att lära er det här fullt ut". tack för ett värdelöst system, italienskan. (de har 64 olika ord för att säga "i" "på" "till" "från" och "av". typ inga regler för när de olika ska användas. skitkul.)
jag får lite panik över att jag efter två och en halv vecka tycker att det är piss men. det beror nog på dom här jävla prepositionerna. hoppas jag. skulle ju suga ganska hårt annars.
jag får lite panik över att jag efter två och en halv vecka tycker att det är piss men. det beror nog på dom här jävla prepositionerna. hoppas jag. skulle ju suga ganska hårt annars.
söndag 30 januari 2011
duomo och toppen av kupolen
klicka på bilderna i vanlig ordning dårå.
 |
| detta visste jag inte, men vår lärare från skolan som också arbetar som guide i florens berättade att denna fasad (okej, hela är ju inte med på bild men ni fattar) inte uppfördes förrän på 1800-talet. italiens dåvarande huvudstads domkyrka stod alltså utan fasad i nästan 400 år. lite skojsigt sådär. |
 |
| en typ 600 år gammal klocka som inte visade klock- slag utan när solen gick upp och ned. funkar fortfarande. typ. |
 |
| originalfönster från 1400-talet. |
 |
| dante dante dante dante dante. |
 |
| kupolen från insidan. |
 |
| helt plötsligt när vi stod och såg på de vackra guld-flags-portarna in till lilla bihangs baptisteriet så öppnades de och blottade lite av det annars kostsamma innehållet. |
 |
| halvvägs upp i kupolen där jag på darrande ben tog denna smått ironiska bild. |
 |
| jääättegamla gubbar. |
 |
| man skulle kunna tro att detta är en trappa ner. det är en trappa upp. |
 |
| så stört värt att komma upp. |
 |
| santa croce. |
onsdag 26 januari 2011
tänkte ba sägatteeehh...
att jag inte skriver så mycket är en bra grej. det betyder att jag har annat för mej. det är full rulle. ikväll har jag käkat god sushi på ett ställe precis runt hörnet med en hög från skolan, sedan har jag horrifierats av amerikanarna (återigen) i denna stad. he-re-gud. im telling you. det är sjukt. det är som att befinna sej på random hemmafest för ca. 7 år sedan. det finns alltså speciella amerikanska barer. gå inte dit om ni någonsin kommer hit. förvisso är det lite som att befinna sej i little america bara att gå på gatorna här. jag hade inte förstått hur mycket amerika som fanns i florens. tydligen: tanto.
i skolan gåre bra men det är så mycket tråkigt grammatiskt att minnas att det andra såsom att faktiskt minnas vad verben eller orden betyder blir problematiskt. men. som de andra studenterna som varit här längre sade det: när chocken lagt sej släpper det. så jag väntar väl liksom lite på det.
och just det!! idag var vi på besök i domkyrkan med bästa läraren från skolan som också är autoricerad guide. efteråt fick man välja att gå upp i kupolen om man ville (för 8€). hon ba "men om ni är klaustrofobiska... kanske inte." ja ba EHH. jag ville skita i det. men så tänkte jag. vafan. jag kommer att ångra mej så jävla hårt för nu är det kväll och lågsäsong och rätt vad det är så kommer det att vara för mycket folk för att det ens ska vara möjligt. så vi gick dit. betalade. gick in till trappan. och. panik. det var liksom trångt och lågt i tak från början. hela kroppen och skallen skrek att jag skulle vända om och skita i det här. jag fick panik och började hyperventilera lite. (men i vanlig ordning osynligt, då det ju är så fruktansvärt piiinsamt att vara rädd...) men. så hörde jag en liten, liten röst i skallen som irriterande nog petade i min hjärna och ba "det är precis nu du inte ska fly. när du är som räddast."
så. jag fortsatte. med ett mantra i huvet. "det går bra det går bra det går bra". det blev smalare, jag blev räddare. det obehagliga i det för mej är också att man inte riktigt ser var man är. det är bara en enda lång spiraltrappa. en enda lång smal spiraltrappa. och så var det ganska mörkt. dog lite. men. så kom vi slutligen upp. och man. jag tror att jag aldrig varit så lycklig för att jag 1. kände mej som en jävla rockstar som hade klarat det. och 2. för att jag tror att jag aldrig varit med om en vackrare utsikt. dessutom solnedgång. guud. tog tusen bilder. ska lägga upp sedan.
vägen ner var enklare förstås. även om jag trabbades av lite, lite panik just i spiraltrappan ner, men. jag tog det cool och klarade det också. jag är fan grym. I AM SASHA FIERCE!
nu ska jag memorera några oregelbundna verb och sedan sova. pusshej!
i skolan gåre bra men det är så mycket tråkigt grammatiskt att minnas att det andra såsom att faktiskt minnas vad verben eller orden betyder blir problematiskt. men. som de andra studenterna som varit här längre sade det: när chocken lagt sej släpper det. så jag väntar väl liksom lite på det.
och just det!! idag var vi på besök i domkyrkan med bästa läraren från skolan som också är autoricerad guide. efteråt fick man välja att gå upp i kupolen om man ville (för 8€). hon ba "men om ni är klaustrofobiska... kanske inte." ja ba EHH. jag ville skita i det. men så tänkte jag. vafan. jag kommer att ångra mej så jävla hårt för nu är det kväll och lågsäsong och rätt vad det är så kommer det att vara för mycket folk för att det ens ska vara möjligt. så vi gick dit. betalade. gick in till trappan. och. panik. det var liksom trångt och lågt i tak från början. hela kroppen och skallen skrek att jag skulle vända om och skita i det här. jag fick panik och började hyperventilera lite. (men i vanlig ordning osynligt, då det ju är så fruktansvärt piiinsamt att vara rädd...) men. så hörde jag en liten, liten röst i skallen som irriterande nog petade i min hjärna och ba "det är precis nu du inte ska fly. när du är som räddast."
så. jag fortsatte. med ett mantra i huvet. "det går bra det går bra det går bra". det blev smalare, jag blev räddare. det obehagliga i det för mej är också att man inte riktigt ser var man är. det är bara en enda lång spiraltrappa. en enda lång smal spiraltrappa. och så var det ganska mörkt. dog lite. men. så kom vi slutligen upp. och man. jag tror att jag aldrig varit så lycklig för att jag 1. kände mej som en jävla rockstar som hade klarat det. och 2. för att jag tror att jag aldrig varit med om en vackrare utsikt. dessutom solnedgång. guud. tog tusen bilder. ska lägga upp sedan.
vägen ner var enklare förstås. även om jag trabbades av lite, lite panik just i spiraltrappan ner, men. jag tog det cool och klarade det också. jag är fan grym. I AM SASHA FIERCE!
nu ska jag memorera några oregelbundna verb och sedan sova. pusshej!
söndag 23 januari 2011
selmilino
det är slående. det är ungefär 7 år sedan vi avlivade Selma, men jag börjar fortfarande grina när jag tänker på henne. nosen. finaste Selmilino.
lördag 22 januari 2011
celiaki
juste, glömt att berätta om världens sammanträffande. hela amerikanens familj är glutenallergiker! helt sjukt ju! och å, jag dör. lärarna på skolan är så himla gulliga och skrev ut ett papper som listade glutenfria restauranger och "www.celiachia.it". jag älskar lärarna för övrigt. så himla roliga och bra på sina egna vis.
igår gick vi ut ett gäng från skolan och åt aperitivo (för övrigt: varför hade jag aldrig hört talas om detta innan florens och varför finns det inte i sverige? världens bästa jävla grej där man betalar 6-8 euro för en drink, och då kan det vara världens mest spexiga drink, och så får man käka av en buffé av små minirätter. som tapas ungefär. igår var det t.ex tomat&mozzarella, parmesan, oliver, pommes frittes, olika pasta, olika ris-blandningar, grönsaksomelett, skinka... på andra ställen finns det typ köttbitar och sånt också. och man får äta hur mycket man vill!) och mina två klassisar hade sagt att de kanske skulle komma senare. när klockan var 10 hade de flesta gått för att de skulle upp tidigt idag för att åka på utflykt till pisa (jag ville inte följa med. serri. pisa är fan den tråkigaste staden i världen. ett lutande torn. thats it.) då satt jag kvar med en jättetrevlig palestinsk kille och en svensk tjej. så helt plötsligt dök amerikanen, Bill, upp. himla trevligt! efter en stund fick vi också den stora äran att träffa Dave's kille Massimo som vi hört så mycket om i skolan. en all in all väldigt trevlig kväll. nu måste jag göra lite läxor. buhu.
igår gick vi ut ett gäng från skolan och åt aperitivo (för övrigt: varför hade jag aldrig hört talas om detta innan florens och varför finns det inte i sverige? världens bästa jävla grej där man betalar 6-8 euro för en drink, och då kan det vara världens mest spexiga drink, och så får man käka av en buffé av små minirätter. som tapas ungefär. igår var det t.ex tomat&mozzarella, parmesan, oliver, pommes frittes, olika pasta, olika ris-blandningar, grönsaksomelett, skinka... på andra ställen finns det typ köttbitar och sånt också. och man får äta hur mycket man vill!) och mina två klassisar hade sagt att de kanske skulle komma senare. när klockan var 10 hade de flesta gått för att de skulle upp tidigt idag för att åka på utflykt till pisa (jag ville inte följa med. serri. pisa är fan den tråkigaste staden i världen. ett lutande torn. thats it.) då satt jag kvar med en jättetrevlig palestinsk kille och en svensk tjej. så helt plötsligt dök amerikanen, Bill, upp. himla trevligt! efter en stund fick vi också den stora äran att träffa Dave's kille Massimo som vi hört så mycket om i skolan. en all in all väldigt trevlig kväll. nu måste jag göra lite läxor. buhu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)