duomo och toppen av kupolen

klicka på bilderna i vanlig ordning dårå.

detta visste jag inte, men vår lärare från skolan som
också arbetar som guide i florens berättade att
denna fasad (okej, hela är ju inte med på bild men
ni fattar) inte uppfördes förrän på 1800-talet.
italiens dåvarande huvudstads domkyrka stod alltså
utan fasad i nästan 400 år. lite skojsigt sådär.

en typ 600 år gammal klocka som inte visade klock-
slag utan när solen gick upp och ned. funkar
fortfarande. typ.

originalfönster från 1400-talet.

dante dante dante dante dante.

kupolen från insidan.

helt plötsligt när vi stod och såg på
de vackra guld-flags-portarna in till
lilla bihangs baptisteriet så öppnades
de och blottade lite av det annars
kostsamma innehållet.

halvvägs upp i kupolen där jag på darrande ben tog
denna smått ironiska bild.

jääättegamla gubbar.

man skulle kunna tro att detta är en trappa ner.
det är en trappa upp.

så stört värt att komma upp.

santa croce.

tänkte ba sägatteeehh...

att jag inte skriver så mycket är en bra grej. det betyder att jag har annat för mej. det är full rulle. ikväll har jag käkat god sushi på ett ställe precis runt hörnet med en hög från skolan, sedan har jag horrifierats av amerikanarna (återigen) i denna stad. he-re-gud. im telling you. det är sjukt. det är som att befinna sej på random hemmafest för ca. 7 år sedan. det finns alltså speciella amerikanska barer. gå inte dit om ni någonsin kommer hit. förvisso är det lite som att befinna sej i little america bara att gå på gatorna här. jag hade inte förstått hur mycket amerika som fanns i florens. tydligen: tanto.

i skolan gåre bra men det är så mycket tråkigt grammatiskt att minnas att det andra såsom att faktiskt minnas vad verben eller orden betyder blir problematiskt. men. som de andra studenterna som varit här längre sade det: när chocken lagt sej släpper det. så jag väntar väl liksom lite på det.

och just det!! idag var vi på besök i domkyrkan med bästa läraren från skolan som också är autoricerad guide. efteråt fick man välja att gå upp i kupolen om man ville (för 8€). hon ba "men om ni är klaustrofobiska... kanske inte." ja ba EHH. jag ville skita i det. men så tänkte jag. vafan. jag kommer att ångra mej så jävla hårt för nu är det kväll och lågsäsong och rätt vad det är så kommer det att vara för mycket folk för att det ens ska vara möjligt. så vi gick dit. betalade. gick in till trappan. och. panik. det var liksom trångt och lågt i tak från början. hela kroppen och skallen skrek att jag skulle vända om och skita i det här. jag fick panik och började hyperventilera lite. (men i vanlig ordning osynligt, då det ju är så fruktansvärt piiinsamt att vara rädd...) men. så hörde jag en liten, liten röst i skallen som irriterande nog petade i min hjärna och ba "det är precis nu du inte ska fly. när du är som räddast."

så. jag fortsatte. med ett mantra i huvet. "det går bra det går bra det går bra". det blev smalare, jag blev räddare. det obehagliga i det för mej är också att man inte riktigt ser var man är. det är bara en enda lång spiraltrappa. en enda lång smal spiraltrappa. och så var det ganska mörkt. dog lite. men. så kom vi slutligen upp. och man. jag tror att jag aldrig varit så lycklig för att jag 1. kände mej som en jävla rockstar som hade klarat det. och 2. för att jag tror att jag aldrig varit med om en vackrare utsikt. dessutom solnedgång. guud. tog tusen bilder. ska lägga upp sedan.

vägen ner var enklare förstås. även om jag trabbades av lite, lite panik just i spiraltrappan ner, men. jag tog det cool och klarade det också. jag är fan grym. I AM SASHA FIERCE!

nu ska jag memorera några oregelbundna verb och sedan sova. pusshej!

selmilino

det är slående. det är ungefär 7 år sedan vi avlivade Selma, men jag börjar fortfarande grina när jag tänker på henne. nosen. finaste Selmilino.

celiaki

juste, glömt att berätta om världens sammanträffande. hela amerikanens familj är glutenallergiker! helt sjukt ju! och å, jag dör. lärarna på skolan är så himla gulliga och skrev ut ett papper som listade glutenfria restauranger och "www.celiachia.it". jag älskar lärarna för övrigt. så himla roliga och bra på sina egna vis.

igår gick vi ut ett gäng från skolan och åt aperitivo (för övrigt: varför hade jag aldrig hört talas om detta innan florens och varför finns det inte i sverige? världens bästa jävla grej där man betalar 6-8 euro för en drink, och då kan det vara världens mest spexiga drink, och så får man käka av en buffé av små minirätter. som tapas ungefär. igår var det t.ex tomat&mozzarella, parmesan, oliver, pommes frittes, olika pasta, olika ris-blandningar, grönsaksomelett, skinka... på andra ställen finns det typ köttbitar och sånt också. och man får äta hur mycket man vill!) och mina två klassisar hade sagt att de kanske skulle komma senare. när klockan var 10 hade de flesta gått för att de skulle upp tidigt idag för att åka på utflykt till pisa (jag ville inte följa med. serri. pisa är fan den tråkigaste staden i världen. ett lutande torn. thats it.) då satt jag kvar med en jättetrevlig palestinsk kille och en svensk tjej. så helt plötsligt dök amerikanen, Bill, upp. himla trevligt! efter en stund fick vi också den stora äran att träffa Dave's kille Massimo som vi hört så mycket om i skolan. en all in all väldigt trevlig kväll. nu måste jag göra lite läxor. buhu.

molto freddo

nu har det blivit ganska kallt i florens. därmed är det svinkallt inomhus. mamma. om du vill.. utföra en extremt god handling som leder till att din lilla dotter inte går runt och skakar som ett litet asplöv så kan du ju. ja, jag vet inte, posta en viss tröja hit. kanske. asså, bara en tanke.

nämen serri. s-v-i-n-k-a-l-l-t. buhuhu. dessutom har jag börjat stava svenska fel och göra en sjuk blandning av svenska och engelska. "tjejdog" upptäckte jag att jag hade skrivit idag i skolan. lyckat.

hatet

jag trodde faktiskt inte att jag skulle kunna avsky berlusconi mer än vad jag redan gjorde. jag hade fel. idag i skolan fick vi veta att mussolinis barnbarn alessandra mussolini sitter i regeringen. fascistpariet lever, liksom.

på omslaget av playboy ba. helt vanligt för en politiker. nej men alltså. serri. han blev arresterad för att ha köpt sex av en sjuttonåring. han ba "det är bättre att gilla unga tjejer än att vara en jävla bög iallafall". hora. fysatan vad jag hatar honom. den jävla PREMIÄSMINISTERN av italien. jag kan inte fatta hur det kan få fortgå. det liksom kokar i hela mej. jag tror faktiskt inte att jag skulle ha några som helst problem med att typ åsamka honom skada skulle jag träffa honom. och liksom, hur står alla dessa, mer eller mindre, seriösa politikerna ut med att träffa honom och inte kasta ägg på hans fula jävla tryne? hur kan dom ens skaka hand? jävla as as as.

gillart!

å. jag gillar mina rumskompisar asså. de är till och med renliga! alltså. dom städar efter sej. diskar. torkar borden. vet inte riktigt vad jag hade förväntat mej men jag blev lite smått överraskad. alltså jag menar det kan ju vara stökigt, men då är det liksom städat morgonen efter. som imorse när jag vaknade. då fick jag skämmas lite, för jag hade glömt min ketchup och rivna parmesan framme. kompenserade genom att diska deras disk. *nöjd*

allafall. idag på konversationslektionen gick vi iväg till marknaden för att två och två benämna frukt, grönsaker, fiskar, kött, ostar, osv. vi var då med den andra nybörjargruppen. (som är lite större, av någon anledning) jag parades ihop med en japansk tjej. hon var jättegullig, men hehe. det var liksom lite svårt att veta om hon bara var artig eller om hon var genuint glad åt allt jag sa för det spelade ingen roll om det var något jag sa eller nåt som nån sleezy italienare sa som ba "eeeey giapponeseeee ciaaaoo beeellaaa" för hon ba, lika glatt alla gånger "aaah hihhihihihi ciaaoo!". roligt, förstås, och charmigt. men som sagt. blev lite osäker.

meen. vi vart ju i princip tvugna att enbart prata italienska med varandra, och det gick förvånansvärt bra. alltså jag menar vi gjorde väl antagligen tusen miljoner fel grammatiskt och så men. vi förstod varandra. väldigt basic stuff. men ändå. kändes lite fräsigt sådär.
igår var jag ute och gick inte och lade mej förrän vid ett, och upp vid 7 och sedan igång hela dagen med utflykt (= 5 minuters promenad) till palazzo vecchio vid halv fyra till sex och sedan uratrevlig, men sen, middag med kollektivet och ja. sono stanca. baci e abbracci!

nitisk

jag har kommit fram till (eller ok, jag har egentligen vetat det rätt länge) att jag är så pass nitisk och en sådan pedant att jag inte ens pallar med att det ligger olästa skräp-mejl i min inkorg. den där ettan i parentes efter gmail-loggan stör mej. den där ettan efter facebook-loggan stör mej. om filten hänger konstigt på sängen stör det mej. på jobbet störde det mej om alla leksaker liksom stod ihop-bökade på en och samma hylla när det fanns två som då stod tomma. det störde mej när ugnarna gjorde fruktsallad av alla leksaker i alla olika rum och liksom stökade till min ordning. alltså på riktigt! asså. det klart att jag lät dom göra det iallafall, det är ju en ganska stor del av deras lek att flänga runt som ho-bo's... men grejen är att jag har kommit på att det är väl en rätt bra grej när man ska lära sej språk? att vara nitisk liksom? känns så allafall.

oh i can taste it but still cant face it

jag vet inte riktigt varför, men jag känner verkligen för att grina lite. jag är inte ledsen eller så. men spotify shufflade fram en låt som är med i ett greys anatomy avsnitt som jag fullständigt hulkade till. alltså stortjöt. typ hela 41 minuterna. avsnittet där meredith liksom nästan dör och befinner sej i nåt slags limbo och det låter skiiit cheezy men det var så himla sorgligt att jag höll på att gå i bitar. det har jag liksom lite lust att titta på. få grina lite liksom. det är ju skönt!

lajlilajlajlajlajlajlalalalalaj

hehe. tysken och amerikanskan bondar över simon & garfunkel ute i köket. och jag

gillart.

NO ENGLISH.

åååkej. jag är i en klass på 3 pers. mej själv inkluderad. de två andra är Bill och David. Bill är här med sin familj. hans fru undervisar här. David är här för att hans pojkvän är designer här. lite besviken över att gruppen inte är större. men å andra sidan är jag inte säker på att det bara kommer att vara vi tre för alltid, liksom. allafall.

första lektionen. lärare serena. bastant dam som var väldigt vänlig och fnissig och sade att första veckan förklarar jag lite på engelska också, men sedan är det bara italienska. hon sköter alltså grammatiken. jag märker att jag precis som i skolan har skitsvårt att inte blanda ihop singular feminin, maskulin, plural feminin, "originalform", osv. meen. det måste väl fastna det också. känner mej bara så trög liksom.

andra lektionen. lärare monica. lite skräckinjagande första intryck. verkar bra och så, men hon hade absolut ingen pardon för att det var vår första dag. NO ENGLISH. röt hon när vi skulle vara i par. detta var alltså konversations-lektionen. mitt emellan var en rast på 15 minuter där vi träffade några andra på skolan. två svenskar, bland annat, som varit här sedan i september.

det var verkligen som att dagen sprang förbi. kunde inte riktigt fatta att vi var helt klara när vi var det men klockan var liksom ett och ja. jag ska tillbaka nu om lite mindre än en timma för att få informationen alla nya elever får. om aktiviteter och liknande grejs. guud. jag är trött. det tog ett tag att somna alltså. upp klockan 6.30 för första gången på länge!

nu går jag

haha. känner mej lite töntig som skriver om vartenda steg, men, det blir ju så mycket mer intimt såhär för er som läser, liksom. allafall. nu går jag. till skolan. *dör*

jag är jättenervös.

jätte!!!

sätteling in

första natten i nya rummet förbi. hade skitsvårt att somna. vaknade flera gånger av att jag frös/svettades. (det är rätt kallt i det här huset, så jag sov med två täcken och pyjamas.) dessutom är det en liten pyttesäng då de tog ut den ena innan jag kom hit. de har dock sagt att jag får flytta tillbaka den om jag vill. tror jag vill alltså!

hur som. killarna är extremt vänliga och o-jobbiga. det är faktiskt bara en kille som kan riktigt dålig engelska. de andra två, speciellt tysken, kan rätt bra. han är operasångare. haha. så himla härligt. allafall. igår sa tysken efter att vi pratat lite, "jag är glad att du bor här!". jag blev så glad och lite ställd att jag bara lyckades få ur mej ett "å, tack! jag börjar känna mej lite som hemma redan". känns lite nördigt såhär i efterhand.

imorse käkade vi frulle samtidigt, de satt och pratade på italienska. så började ena killen säga nåt på engelska till mej, men tysken ba "nej! italienska. långsamt." haha. älskar han aktivt vill lära mej italienska.

så ja, förutom att jag fryser lite så är allt toppen so far. amerikanskan tassade förbi igår utan att riktigt hälsa eller presentera sej. har fått höra av dom andra att "hon mest är på sitt rum". lite tråkigt.

snart ska jag till ikea! imorgon börjar skolan. hjelp.

slagit huvet i taket

check.

what you touch, you don't feel

har släpat över alla mina grejs nu. än så länge känns allt skitbra! den här flickvännen av han som annonserade ut lägenheten är astrevlig och kan bra engelska. väldigt hjälpsam. och italienarna som bor här kan i princip ingen engelska, vi har precis utbytt meningar med varandra som ingen av oss förstod över en kopp kaffe. jag pratar engelska och dom pratar italienska. men det är ju bra, kommer ju onekligen att tvingas knacka mej fram på min nybörjar-italienska för att kunna kommunicera.
och nu när jag är här så känns det faktiskt rätt mysigt med lågt i tak över sängen. återkommer med foton från terassen. idag är en klarblå himmel och sol-dag. så jävla underbart. som i sverige i april.

aaahmen guud alltså.

jag inser nu att jag låter en smula arrogant och fördomsfull där nere, när jag beskriver rummen. det där med att "italienare är tydligen jobbiga att bo med!". sedan skriver jag att "jag förstår självklart att det finns undantag". guud. dör lite på mej själv. jag hatar ju generaliseringar. vet inte riktigt varför jag så glatt hoppade på denna. kanske för att jag verkligen sökte anledningar till att ta det ena rummet över det andra. allafall. my apologies.

just nu vill jag verkligen ha en bild på mej som liten när mamma puttade in en livrädd 1-åring som just trashat sin arga storasysters rum, med en post-it lapp på celiaki-magen (biafra-magen) som löd "förlåt". meeen den finns ju inte så det får hållas till godo med den här:

förlåt liksom.

nice.

så himla skönt att ha såna skavsår på hälarna att det liksom är som att hälla sprit på blåsorna varje gång de så mycket som snuddas vid. ännu skönare är att ha skavsår på insidan av låren. och nej. det är inte för att jag har haft så himla mycket snusk för mej. en bralla har åsamkat detta. en BRALLA!

aaaje. det liksom BULTAR i hälarna.

åååå ööuuii. jag vet inte vad jag väntade mej men vad ni än gör, bildgoogla inte "skavsår". nånsin. om ni inte gillar sår vill säga. (miriam och sarah, jag syftar på er.) *kräks*

you should be asking me for mercy!

jag är en sån värdelös packare. okej visst, nu lyckades jag mer eller mindre packa alla kläder i en väska, men liksom. alla småprylar... jag lägger en småpryl här, en annan där och jag veeet att jag kommer att svära och spotta på mej själv när jag väl behöver alla dessa småprylar och behöver slita upp all packning för att få tag i dom. men ändå. jag gört. och gillart.

och just det

troligtvis blir det ikea imorgon också, med henrik som behöver köpa säng. jag vill köpa läslampa, ljus (såklart) och lite grejer för att göra rummet lite mer till mitt. inte massor av grejer, förstås, men lite. och jag har nu dryga 7.000 kr i kontanter här. tog ut efter att jag handlat idag och det kändes så himla läskigt. liksom, jag har aldrig blivit rånad i mitt liv men det skulle ju vara skitsurt om jag råkade bli det just då. tänkte att nu måste jag se normal ut, som om någon skulle SE att jag hade 750€ på mej liksom, men såg säkert bara ut som ett litet mongo istället. allafall. det är för depositionen, som är en månadshyra, och sedan hyran för halva januari. det ska skrivas ett enkelt papper också, som ett kontrakt eller liknande för hyrandet av rummet. känns bra ändå. 

imorgon! shit!

jag tog ettan! flyttar imorgon! hjelp!!

beslutsångest

okej. jag skulle kunna tänka mej att hyra alla tre rum jag sett idag. därför har jag nu drabbats av en beslutsångest som heter duga. snälla hjälp mej. och ganska fort, rummen är lediga nu så det är lite granna först till kvarn.

1. detta rum ligger på en gata alldeles här intill och är väldigt nära skolan och santa croce. rummet ligger i ett fint hus, högst upp och har en jättestor terass tillhörande lägenheten där man ser ut över stora delar av florens. otroligt vackert. kostnaden i månaden blir omkring 500€, och då är allt inräknat. lägenheten bebos av en tjej från kalifornien tyckte jag de sa, en kille från tyskland och två killar (bröder) från italien. de vill gärna ha en tjej för att väga upp ojämlikheten lite. jag träffade alla förutom den amerikanska tjejen och de verkar verkligen jättetrevliga. det som är allra bäst med rummet är att det har ett eget badrum i rummet. en suite liksom. i badrummet finns stora garderober och badrummet i sej är också rymligt. rummet är rymligt men. här är det som får mej att ens tveka. i rummet, när man kommer in, så är det helt normalt högt i tak. men sedan är det liksom en liten tröskel, och så står sängen där nedanför, och över sängen så blir det plötsligt ganska lågt i tak. typ nästan så att jag behöver böja mej lite, och jag är inte lång! här är ett foto:

grejen är ju att det kan mycket väl bli så att jag efter ett tag inte bryr mej eller ens tänker på det, men eftersom jag instinktivt kände att det kändes lite jobbigt så blir jag så himla osäker. det kanske kommer störa mej något enormt? till höger utanför bild är det en liten glugg där det helt plötsligt blir jättehögt i tak och där det finns ett fönster. så. lite konstigt utformat rum. såhär ser det ut sett från sängen:

dörren till vänster leder in till badrummet. efter att ha pratat med henrik fick jag också veta att vad som är bra med den här lägenheten är att det inte bara är italienare. det är tydligen att föredra att inte bara bo med italienare, då många som han känner som gjort det har upplevt att de är ganska stökiga, högljudda och dåliga på att visa hänsyn. i allmänhet alltså, sedan förstår jag förstås också att det finns undantag. men då de två andra rummen är i lägenheter med bara italienska tjejer, lät denna plötsligt ännu bättre även i det avseendet. bra är också att jag i princip kan flytta in imorgon om jag vill, och det vore verkligen fruktansvärt skönt att ha gjort flytt-stöket innan jag börjar skolan.

2. det här rummet ligger inte heller långt bort från skolan, men lite längre bort än det ovannämnda rummet. ca. 10 minuter att promenera. det ligger också i ett fint hus och den största fördelen med huset är att det finns hiss. det ligger på tredje våningen. rummet är väldigt stort, trevligt och stilrent möblerat och väldigt ljust. något jag kanske inte direkt skulle säga om det ovannämnda rummet. lägenheten är fräsch, ganska liten men alldeles lagom. badrummet är delat. det bor tre andra italienska tjejer där. så. ja. såhär ser det ut:

så det är ju liksom väldigt hemtrevligt. grejen är bara att jag inte skulle kunna flytta in förrän sent i januari eller tidigt i februari. och hon kommer tillbaka, så jag skulle i princip behöva flytta ut när skolan är slut. detta skulle också kosta ca. 500€ i månaden.

3. okej. detta rum tog det mej kanske 25-30 minuter att gå till från santa croce. när jag gick där och svettades (det har varit klarblå himmel och sooool hela dagen och jag har varit så lycklig!!) tänkte jag att fan i helvete heller, det här är för långt bort. men. så kom jag dit. och möttes av den sötaste och trevligaste tjejen/kvinnan typ nånsin. italienska, från florens. psykolog (hehe) som pluggat ett tag i usa. bra på engelska. det bor en annan tjej i lägenheten, också italienska, sjuksyrra och jobbar på ett sjukhus i stan. verkade vara ganska blyg och tillbakadragen. hur som helst. rummet var det absolut inget fel på. högt i tak och fönster ut mot gatan. hon betonade att det är ett väldigt lugnt område och tyst. övriga lägenheten var det inte heller något fel på, rymligt badrum med badkar (är ju jag svag för, om man säger så), rymligt kök och hon sa att hon planerar att ställa in ett löpband där som jag också isåfall får använda. mitt största problem var ju att det låg så långt bort, men hon sade att hon arbetar inne vid santa croce och att hon tar buss 23 varje morgon, och att det tar 7 minuter dit. så när jag skulle dra därifrån köpte jag en biljett, och tog bussen (väldigt nära lägenheten) och det tog mycket riktigt 7-8 minuter till en hållplats strax intill santa croce. ett månadskort för alla bussar i stan kostar ca. 22€ och kostnaden för rummet i sej skulle också bli ca. 500€ i månaden. jag har ingen bild för hon bifogade konstigt nog bara bilder på sitt eget rum... men det fanns stora garerober och en stor säng. skrivbord mot fönstret. detta rum kan jag också flytta in i imorgon om jag vill.

ååå. hjälp mej.

min drog.

idag har jag kommit till insikten att jag får abstinensbesvär såsom nedstämdhet och blir fruktansvärt passiv om jag inte druckit kaffe på för lång tid. tidigare har jag märkt av en dånande huvudvärk, men inte förrän nu kopplade jag ihop deppigheten med avsaknaden av koffein. imorse vaknade jag nämligen och ba "jaha. jag känner inte för att göra NÅNTING. ingenting känns vidare roligt." jag drack inte kaffe under hela gårdagen, men så gick jag upp, tog ett bad, gjorde kaffe och VIPS. så kändes det bra igen. och det visade sej att jag har helt rätt, följande om koffein går att läsa på wikipedia:

"Däremot kan mer eller mindre allvarliga abstinensbesvär uppstå när ett stadigt intag av koffein plötsligt upphör. De vanligaste besvären är huvudvärk, trötthet, initiativlöshet och mild depression. Symptomen kommer 12-36 timmar efter den sista dosen. Huvudvärken kan hålla i sig ett fåtal dagar, de övriga symptomen försvinner gradvis och kan kännas av i upp till ett par veckor innan de är helt borta."

förvisso är jag glad att jag kom på det, meeeen. euih. känns lite obehagligt ändå. 

kanske kanske

imorgon ska jag kolla på två rum som båda ligger hemskt nära skolan. båda lägenheterna ser jättebra ut på fotona. hoppas hoppas.

jag undrar om han förlåtit dom.

oj. jag fick ont i magen för att jag skrattade så mycket.

guud. övriga intressen: äta chips. skulle lika gärna kunna vara jag.

så mycket tid, så lite blogg

jag har varit en dålig bloggare. men det är liksom så mycket som händer och jag hinner inte riktigt med. sedan sist har jag varit inne i uffizierna, tittat på ett rum till, kontaktat fler om rum, samt gjort lite nya bekantskaper. på måndag börjar skolan och det ska faktiskt bli riktigt skönt. jag är ju fan som ett litet barn på många sätt. jag behöver rutiner och någonting att göra. lite konstigt att vara ledig såhär länge och inte riktigt känna att jag gör någonting av egentligt syfte.

jag har också kommit att inse att den här florens-vistelsen inte bara handlar om att lära sej italienska för mej. det kom lite som en smäll att jaha, här är jag, utan någon trygghet what so ever, jag vet inte var jag ska bo, jag vet inte hur skolan kommer att vara. jag vet ingenting. och jag måste bara leva med det. något jag inte är van att göra, och inte heller gärna gör. så. som miro sa. "kryp ut ur ditt skal och hitta dej själv eller nåt". planen liksom.

imorgon vet jag inte riktigt vad jag ska göra. driva omkring typ. kanske nåt museum. vi får se.

återigen. klicka på bilderna för deras fulla ståtlighet.

jag har flyttat in i ett riktigt rum. har till och med en naken rumpa
alldeles intill mej när jag sover.

kolla vicka gulliga skor jag hittade på rea.

uffizierna. utsidan.

alla dessa takmålningar är imponerande.

såna muskulösa kvinnor alltså. kolla liksom. som en atlet.

en unge som dias av en get bara. inga konstigheter.

det här gjorde mej både ledsen och lite full i skratt. ledsen för att
det bara är så fruktansvärt sorgligt att en gammal man har som
enda arbetsuppgift att sitta på en stol i ett rum dagarna i ända.
någongång kanske säga till någon att inte gå innanför repen. å.

nån led-teknik-pryl gör att när man fotar den här målningen lyser
jesus (?) i mitten. lite ballt.

cre-pey.

tänk dej att pilla ihop det här taket liksom.

kåm, vi visar dåm att de e viii

idag har jag skaffat italienskt telefonnummer. äntligen liksom. och killen som visade mej det perfekta rummet har nu tipsat sin vän som tydligen bor väldigt nära, som ska flytta i februari, om mig och att jag vill hyra. förhoppningsvis går det vägen! för man alltså. idag gick jag och tittade på ett rum som annonserats på den där sidan. och herreguuud.

ok. för det första låg den på ett promenadavstånd á la 30 minuter. drygt. från santa croce alltså, som skolan ligger nära. för det andra.. well. jag möttes av denna 47-åriga man. en ruffig, lång och spinkig sak som påminde lite om janne långben. jag vet inte om det var så att han hade sprayat alla rum i lägenheten med denna doft, eller om det var så att han själv duschat in sej i så mycket att det verkade så, men överallt i hela lägenheten doftade det av en sliskig herrparfym. han visade mej runt och det visade sej snabbt att det handlade om att bo i denna lägga med honom, och möjligtvis en annan person. det var fräscht och så, och han påpekade stolt att allt var helt nyrenoverat och målat. sedan fick jag se nedervåningen och.. hans rum. he-re-gud. om ni föreställer er... hur det skulle se ut på en lyx-bordell. jag har faktiskt inga ord som bättre beskriver, jag har till och med försökt bildgoogla "tacky quilted leather armchair" men inte riktigt fått resultat som med rättvisa beskriver. men liksom. en sängstomme av rött läder, ett överkast i zebramönster, någon slags glittrande, mjuk puffig heltäckande matta och läskiga blå eller röda gardiner i silke. plus röda väggar. ungefär så. ni fattar. jag vill dock inte säga att han verkade vara något pervo. men man kunde liksom känna pimpen i honom som säkerligen träder fram när han raggar brudar. uhäää.

sedan visade han mej sin "studio" som han sade, jag antar att han är fotograf eller nåt, där det var ungefär samma stuk. hur som haver. hon som bor där nu var tydligen en ung student från ungern. meeen. jag vet inte. det känns sådär att bo där med honom liksom. dessutom långt bort. jag sa att jag skulle tänka på det.

i övrigt har jag börjat lugna ner mej alltmer. ibland slås jag av lite panik i form av "ååhhuu tänk om jag inte kommer att tycka att nånting är roligt här!". meen eh. det har nog mer med min nervösa personlighet att göra än någonting annat. på återhörande.

nej.

det perfekta rummet blev inte tillgängligt och jag började grina.

men alltså hallå.

jag gick liksom och lade mej "tidigt" (halv ett) igår, bara för att jag inte skulle sova till 12/13. men så ba: henrik var uppe klockan 6.00 och stökade i köket satt jag vaknade och så somnar jag om och vaknar och VAD ÄR KLOCKAN. JO JUSTE. HALV ETT.

jag måste verkligen köpa öronproppar.

i always have fun when i go out, honey

öbs: missa inte mina mästervärk till foton i inlägget under. ikväll blev det middag lagad av henrik, här. australiensarna, amerikanerna och en mycket energisk och fantastiskt rolig finsk tjej kom, samt en kille som håller på att flytta ut härifrån, samt en snubbe som hette igor. innan dess hade jag haft lite oförklarlig ångest samt ont i magen, vilket gjorde att jag kanske inte var helpeppad. men DÅÅÅ är det fan som viktigast att jag fan ba skiter i mej själv och kör. och det vart aptrevligt. milla (den finska tjejen) var som ovan nämnt helt otroligt energisk och fruktansvärt rolig. hon fick mej efter en timma att gå med på att följa med på "den bästa klubben i stan" (en gayklubb vid namn "crisco") och jag tänkte verkligen göra't. meeen så fick jag oförklarligt väldigt ont i magen igen (kan ha varit på grund av henriks väldigt goda, men starkt kryddade med indiska kryddor, köttfärssås) och bangade ur. trist. men hon var inte sen med att lova mej att skaffa mej nåt slags kort som gör att jag inte behöver betala inträde nästa gång, då hon glatt gav mej sitt nummer och sade att jag borde ringa snart.
mycket trevlig kväll faktiskt. killen som bor här som håller på att flytta har jag tidigare sett som en ganska tillbakadragen, timid liten grej. men han är fan skitrolig. gud. sån där slacker som är kul bara genom att vara. fantastiskt. nåja. dags att sova. a domani.

lo sono un turista

åå. snälla lilla rum. låt mej bo i dej. det verkade asgrymt! killen som annonserat mötte mej vid ponte vecchio, och följde mej den mycket korta biten till lägenheten. den ligger alltså jämsides floden. lite palats-stuk på denna också faktiskt, med högt i tak och rymliga rum. allafall. han visade mej runt, det var jättefint, och jag såg att det verkar bo minst 6 pers där nu. annars så var några på besök. det var blandade nationaliteter som han nämnde och de verkade väldigt vänliga. det trista var dock att han sade att tjejen som har rummet nu har börjat tissla och tassla om att kanske stanna trots allt. så, han vet ännu inte om rummet faktiskt kommer att gå att hyra. han ringer mig senast om 3 dagar för att meddela. *håller tummarna stenhårt* och juste. det bästa var att rummet som isåfall blir ledigt är ett singelrum. med värsta fina utsikten över floden genom de stora pelarna utanför. ååå snela snela bli ledigt lilla rum.
efter detta började jag turista. till min stora glädje hade de inte alls siesta-stängt. och till min stora förvåning hittade jag en väsk-försäljare som sålde såna väskor av den sorten jag har från en marknad i levanto. köpte en ny. haha. en grå. fast här inne och på foto ser den fasen brun ut. jaja. bra grej iallafall. svepte runt i de dyra butikerna också. jag kommer fan aldrig förstå varför man skulle vilja spendera dryga 5.000 spänn för en jävla t-shirt alltså. hur som haver. kikade runt efter väska till miro. no luck dock, den enda fina i de "fina" butikerna var en hos miu miu och den kostade 900-nånting euro. så eh, tyvärr. hittade dock andra fina i mindre butiker.
sedan har jag ju varit en god turist och fotat allt jag kommit förbi. så varsågoda: (för att göra fotona någon slags rättvisa bör man klicka på dem för att få se den stora versionen)

santa croce. palatset ligger precis bredvid.
(det jag bor i.)

floooden.

en grej utanför uffizierna tydligen.

ponte vecchio.

efter lägenhetsvisningen slog jag mej ner med min take-away kaffe
och sneglade upp mot uffiziernas framsida.

ståtlig herre. (med mindre herrar mellan bena? mystiskt.)

en karusell mitt i alltihopa!

gick förbi världens sötaste godisaffär!

man ville köpa allt. bara för förpackningarnas skull.

jag kunde inte hjälpa att tänka på alla - pytsen - ungar som förmodligen
skulle stå och skrika halsen av sej efter allt detta söta och gulliga. guud.

efter en tids promenerande undrade jag vart
den där duomo egentligen höll till. så tittade
jag upp. där varen.

italien, med sin fantastiska glass, har en ben & jerry's BUTIK.

kunde liksom inte låta bli.

som sagt. den nya väskan ser i detta ljus och med kameran väldigt
brun ut. men den är grå-brun. om nån bryr sej.